Ja det kunde man ju ge sig fan på.
Här står man och snicksnackar helt vanligt med eminenta spooky/skräckförfattaren Christin Ljungqvist.
Då smyger en suddig vålnad fram bakom mig och väser i våra öron:
"Viii fiiiinns ..."
Helena/Loveable fångade spöket. Tack! Och ryyys.
tisdagen den 2:e oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


5 kommentarer:
Ha, ha, ja visst är det roligt! Jag har kollat de andra bilderna jag knäppte på er och den där kvinnan finns inte överhuvudtaget med på de andra bilderna. Som du ser är också konturerna helt skarpa på alla andra bakom er. Very spooky! Jätteglad att jag fick träffa dig! Kramar Helena
Oooo.
Det kanske är mamman till spökpojken på frisörsalongen.
Bokmässan var med andra ord magisk på flera sätt =)
Men HALLÅ. Gör inte så här mot mig. Jag ba "PÅ RIKTIGT?" Jag SOV i det där huset. Ensam. Hur ska jag nu göra nästa år? Dö av skräck? Skaffa rumskompis? Ingen suddig bara.
Visst finns de, andarna/spökena! Det berättar jag om i min bok Mysrys. Härligt att få se en livs "levande" ande på bild!
Kram Kim
Skicka en kommentar