onsdag 11 april 2012

Lemon cookies


- för vi har ätit så fruktansvärt lite här i påsk va.
Gud man tacklar ju av.

"En fråga; hur lyckas du hålla så många bokprojekt i luften på samma gång. Ger det ena projektet energi åt det andra? Verkligt seriösa synopsis som följs till punkt och pricka eller vad är tricket? Vore glad för goda råd- här finns det idéer en masse men total avsaknad av organisation... Kram!"

Ja du.
Det korta svaret är ja! Det ena ger energi åt det andra. Eller man blir så less så det är superkul att göra nåt annat ; )

Alltså, jag har ju energi och motivation för skrivandet eftersom det är det enda jag gör för att ha en inkomst. Jag dubbelarbetar inte, som så många blivande, och debuterade, författare måste göra.
Om jag inte kokar ihop idéer som jag känner att jag kan slutföra, och som jag tycker är meningsfulla att ägna månader åt, och som jag hoppas kan ge en läsare något, och som har en chans att bli antagna manus - då blir det ingen inkomst för mig. Och vi skulle inte klara oss bra på bara Emmets inkomst. Så jag måste ju. Och vill!

Sedan kan jag förstå att det upplevs som om jag gör många projekt på samma gång, men så är det inte. Man flätar liksom projekten, för det blir alltid väntetider här och där. När jag var gravid med Greta skrev jag Jag väntar under mossan, kommande ungdomsboken. Och ganska mycket på Tistelblomman.
När hon var ganska nyfödd skulle båda böckerna redigeras, Tistelblomman behövde dessutom en rejäl omskrivning. Hon föddes i feb och jag hade på mig till sept tror jag.
Då lade jag upp det med mina medarbetare på förlagen så att de visste om mina begränsningar och att jag inte bara jobbade med just "deras" bok.
Man får en tidsplan som man måste hålla helt enkelt, men det är en realistisk tidsplan.

Min tidsplan nu är att leverera ett nytt råmanus till en vuxenbok till jul, som vi sedan har flera månader på oss att göra färdig för utgivning, förmodligen till hösten 2013. Under de förhållandena skulle vilken skrivarskalle som helst klara att leverera tror jag, bara känslan av att det finns en mottagare och en plan gör att det blir ett riktigt jobb.

Men har man inte den skrivarvardagen eller ett förlag som väntar på manus är det ju en stor omställning. Men jag vet inte riktigt vad alternativet är, om man vill bli författare. Man kanske får låtsas att man är det? Så gjorde jag. Alla kan vara odisciplinerade och oorganiserade. Varför är man det? I mitt fall inte för att jag inte har tid eller energi att skriva. Mer för att jag får ångest för att det blir så jävla dåligt. Då kan jag undvika att skriva i flera dagar. Det är också jävligt dåligt. Ännu värre faktiskt.

Synopsis: Jag känner mer och mer att mina spänningsmanus behöver ett relativt seriöst synopsis. Att jag behöver det. En genomtänkthet, ett ramverk att blomma ut inom (konstig metafor men hey).
En del av den processen är att jag skriver ett första-synopsis, ie jag tvingas tänka till om början, mitten och hur säcken ska knytas ihop, så att min man och min förläggare sedan kan sticka hål på allt som inte håller! Där är jag nu med nya vuxenboken. Skriver ett konstigt synopsis för att exponera svagheterna i grundidén.
Och så försöker jag hitta en ton, det är viktigt.

Jaha, ursäkta uppsatsen. Intressant ämne dock, bra frågor!

3 kommentarer:

Kära Syster sa...

Älskar dina långa svar, så otroligt generöst!

/Anna

Anonym sa...

Älskar dina "uppsatser", ser alltid fram emot dem! I mina ögon kan de inte bli för långa. Det är så intressant. //Anne

Lovable sa...

Åh, tack för att du svarade Amanda! Jag kände starkt för det där du skrev om att man "låtsas att man är författare" och därmed måste producera. Jag har låtsats så mycket att maken en dag sa att jag kanske skulle återvända lite till verkligheten. ;-) Jag får inte ur mig så mycket vettigt just nu på min trilogis sista del och arbetar därför, liksom, planlöst med två andra skrivprojekt. Vet inte hur det det ska sluta. Det enda jag vet är att jag MÅSTE skriva. Jag är ju förbaske mig författare! :-) Stor kram och tack för dina ord om hur du går tillväga!