fredag 9 juli 2010

Jag kan sakna bland-bandet

som koncept.

Fan vad mycket kul man hade med sin lille bandspelare egentligen.
Skulle utan tvekan utnämna den till min bästa leksak från fyra-fem års ålder och upp.

Och sen, i elvaårsåldern, LYCKAN när man sparat ihop till en dubbeldäckare: Att kunna spela av från band till band - möjligheterna svindlade.

Minns att jag satt och försökte liksom fatta tekniken. Hur det gick till. Att ljud kunde fastna på det där sköra plastbandet. Att våra härliga flamsintervjuer och "radioprogram" kunde fastna. Tycker fortfarande att det är lite magiskt faktiskt, i all sin enkelhet.

Och det låg en tjusning i just det där att man så lätt kunde skapa saker och manipulera tekniken själv. Spela in, spela av, spela upp. Göra ljudeffekter. Potatismjöl i en påse blev knarrande fotsteg i snö.

Finns det små fina basic kassettbandspelare att köpa till barn numera? Finns det sagoband att köpa, med tillhörande häfte och pling-plong-ljud som signalerar att det är dags att vända blad? Eller vad är det för tekniiik som gäller nuförtiden? Portaaabel DVD-spelare gissar jag...
Asså, det ena behöver ju inte utesluta det andra, men jag är en sucker för "leksaker" som bjuder in till egna experiment. Som liksom inte är ett slutet system.

12 kommentarer:

Marie sa...

Men var det så roligt att få med Kaj Kindvalls röst i slutet på alla låtar? Eller ännu värre Kent Finell som jag ännu kan höra ekandes om pastan när Lasse Holm sjunger Canneloni Macaroni... huga.

Det måste väl vara bättre när man laddar ner hela låtar nuförtiden? Fast jag vet inte för jag gör ju't inte.

Amanda sa...

haha
jag fann det en utmaning, att sitta där och trixa och "stoppa" i tid

LYCKAN och känslan av SEGER man kände om dom spelade "hela" av nåt man gillade (ie 'Nothing's gonna change my love for you' typ) och inte bara en snutt.

Bubblarna brukade dom spela hela låtarna av, och dom var ofta trök. Men jag bandade ändå "för det KAN ju vara nåt bra och då vill man ju ha HELA".

Yvonne sa...

Haha! Det är därför jag inte kan nåt om vem som sjöng/spelade vad. Just för att man satt som på nålar och väntade på "rätt" ögonblick att pausa :P "..och detta var..." STOPP! Inte en chans att veta artisten :D (fast jag började med rullbandspelare och lös mick, där alla utifrån kommande ljud kom med också)

Glamour-Och-Fläskpannkaka sa...

ja jag minns min bandspelare från 80-talet. Jag spelade alltid in tracs!

Amanda sa...

Yvonne, jag kan se det framför mig!

Glamour-och-Fläskpannkaka, hej på dig!

Sh*t vad FIN du är, alla måste GENAST rösta på dig i 'dagens outfit', du smiskar ju tjugoåringarna!!! Älskar dina långbyxor.

(följ länken till hennes blogg och rösta nuuu, alla, please!)

Anneli sa...

Ljuvliga tider med hela känsloregistret samlat på ett band ellet två :D

Det var verkligen en utmaning som heter duga att slå av bandet i rätt tid.

Kan rekommendera en bok som heter "Kärlek är ett blandband: livet låt för låt" av Rob Sheffield.

Jessica sa...

Kul att se allt fler 'nya' här i ditt diskussionsforum. Det utvecklas stadigt!
Dessa bland-band har jag starka känslor för (det visste du väl redan...?) Och ja, magiskt i all sin enkelhet.
Köpte en fin liten bandspelare för barn till grabbarna när de var yngre men intresset var vagt.
Nu är det Spotifylistor som gäller till höger och vänster. J spelar in sig själv på mobilen och gapskrattar, har en Walkman (MP3) i den och kamera - allt man kan önska sig - nästan.
Analogt, och portabel CD, var förr i värla´.

Amanda sa...

japp, CD var en snabbt övergående grej, såhär i backspegeln

mmm, filma, fota, spela in, spela spel och surfa med en liten mobiltelefon - coolt ju

Anneli, tack för tips!

Marie sa...

Hade man spelat in tillräckligt många lager hördes ju lixom föregående låt under den nya... å det var ju inte så kul. För pengar till att köpa nya band hela tiden hade man ju inte. Och hu vilken olycka när favoritbandet fastnade inne i bandspelaren och drogs ut och blev veckigt... i bästa fall gick det att rulla in det igen, i värsta fall gick det av... :)

Ninas skrivarlya sa...

Åh gamla goda tider med Tracks, Lördagsbiten och allt vad de hette. Kaj Kindvall och hans enerverande röst kunde jag reta ihjäl mig på när han avbröt de bästa låtarna. Grrr...

Hade en massa gamla kassettband sparade, men de försvann i en flytt dessvärre! NU hade de varit roliga att lyssna på igen, och låta tonåringen här hemma lyssna på den underbara åttiotalsmusiken. Men tyvärr går det inte... *gråååt*

Glamour-Och-Fläskpannkaka sa...

tack för din röst.

Amanda sa...

Marie, exakt!! NYTT band var en jäkla lyx.

Nina, ja den där rösten glömmer man ju aldrig. Mystöntig liksom. Sa ofta nån ganska ologisk kommentar om låtens titel eller gruppens namn.
Har hört att gamla band tappar ljudet, nåt med magnetismen, men jag är för dålig på fysik för att fatta varför...

Anna, det var ett nöje. Jättefina stilar.