Läs och lär!
P.S. Är speciellt impad över hans diplomatiska hållning till dessa
P.P.S.
Fråga: "Vad väntar förlaget på i fråga om romaner?"
Svar: "Det finns flera saker som står högt på vår önskelista. Något som vi pratar väldigt mycket om är riktiga berättare av det traditionella slaget, gärna romaner som är åt det episka hållet och som spänner över flera generationer. Den typen av härliga, dramatiska, sorgliga, underbara berättelser."
Min anmärkning: Jag har aldrig mött en förlagsmänniska som inte säger samma sak. Gärna med lite gamla mysterier och hemligheter också.
Är det alltså ingen blivande författare i Sverige som mäktar med att producera episkt berättande till hygglig stilistisk standard?
Hoppas någon av er orkar. Hoppas någon av er tänker
"Nu! Nu ska jag visa dom j-vlarna* hur en slipsten ska dras."
* Oklart vilka 'dom j-vlarna' egentligen är, men så tänker jag ibland.
Ilska och revanschlust håller igång glöden nämligen.

2 kommentarer:
Jag vill, jag vill, jag vill!
Fast jag tycker det är förvånande. Vill man verkligen läsa något dramatiskt som spänner över generationer nuförtiden? Var inte det mer när man var 14 och kollade på Nord och Syd och läste Törnfåglarna?
Jag håller inte med generellt, men jag håller kanske med lite på det personliga planet.
Suget efter förr-i-tiden är enormt, enormt!
Wolf Hall, The Little Stranger (ja, Sarah Waters i allmänhet), The Tenderness of Wolves, Cold Mountain... alla prisbelönta och bästsäljande. Och jag märkte det inte minst med Styggelsen där allmänhetens "recensioner" var mer förtjusta i 'gamla' delen (medan proffskritikerna gillade den nutida). Inte för att jag tar åt mig alltför mycket av sånt men ändå.
Skicka en kommentar