Halloj Sverige, nu kommer jag då.

Tack snälla vänner för allt pepp och glada tillrop. Jag uppskattar det väldigt mycket. Det betyder massor att vi har ett litet mysigt blogg-community där vi kan fjanta oss och vara allvarliga och titta till varandra. Känns som en gemenskap, på riktigt. I alla fall för mig.

Och tack goa Ugglan Bok & papper i Skara som vill ha mig där på fredag. Längtar!

nämen vad i h*lvette

Glassbilen börnade just kvarteret runt på två hjul i kurvorna - och en manisk Bjällerklang på högsta volym. Vi har haft det kassaste augustivädret sedan 1912. Detta luktar utbränd glassgubbe lång väg.

Före & efter.

Jo för fasen. Frissan Kelly får klippa mäk igen.

Ny dag - nya tag.

Frukost först, sen fixar sig resten.
(Vi kör laxbagels och utsikt mot en granne som går med kantklippare. Inte tokigt det heller.)

Ett skrikande nödrop - kan ni super-föräldrar hjälpa denna tjej?!

Min fina vän Anu i Kanada har två (2!!) dagar på sig att lära sin elvamånadersbebis att sova middag utan mamma - annars blir han utkastad från dagis och hon kan inte gå tillbaka till jobbet = katastrof på alla vis.

Jag har nollkoll på sånt här men många av er är superproffs, det vet jag! Snälla rara kan ni ge henne era bästa tips (på engelska eller finska här) så går jag och sätter på musiken till Mission Impossible så länge.

Tusen tack på förhand!

I trädgårdarna

runt omkring oss växer massor av sen-blommande rosa vallmo. Det är så fint! Tror aldrig jag sett det innan. Vackrast är det när de nästan är överblommade och lite solblekta i färgen. Spröda och starka på samma gång.

Hatar in-between days.

Loja rastlösa dagar när det inte är nån vits att köra igång med nåt vettigt. Går lite på nålar inför ett stort ståhej.

Åker till Sverige på söndag, stannar knappt en vecka. Förlagsfesten och det. Stockholm först, sen ner till Skaraborg och familjen och lite lokal PR. Stimmar omkring och tänker på tvätt och kläder och packning men för mulet för att tvätta idag. Fepplar lite med bokningar och lösa trådar och kontakter och kontrakt och förlaget, väntar på olika besked som inte kommer. Är mer nervös än jag vill erkänna över boken. Kommer den få skit, eller ännu värre (och mycket troligt) ignoreras totalt? Kommer nån att 'fatta grejen' och varför kan jag inte vara cool och släppa taget och tro på den. Bokar en sista-minuten-frissatid hos en jag aldrig varit hos och nojar lite patetiskt över det.

Helst av allt vill jag sticka och nervös-handla en massa mat och fylla alla skåp så det ser ut som ett bättre deli här hemma. Men det går ju inte.

E har sjuka planer på att koka en stor get-curry och äta i flera dagar när jag är borta. Jaja. Bara jag slipper så.

Ett skitställe?

Dollys husse låter hälsa:

"It's real!! xx"

Min fjantigaste penna är jag kär i.

Denna fick jag av Anu. Hon köpte den i Brighton, här.
Har även en blinkande discolamp-penna från svärfar. Ser ut som en liten raket och väger ett halvkilo.

Alla borde ha en riktigt fjantig penna.
The Silly Pen Club helt enkelt.

Äntligen!

Där kom jag på en liten bra skitgrej att ge till maaaken på hans up-coming 37-årsdag. Trots att vi inte ska ge nåt har vi ju sagt.

Först var jag inne på denna:
"Jag kommer tillbaka från Sverige på din födelsedag så du får liksom mig i present, bra va?"
(Han stirrar tyst på mig med lika mycket kärlek som om jag just erkänt att jag är nekrofil.)

Nej där fick man tänka om alltså.
Ett gosigt sadelskydd till cykeln blir det. Börjar bli kyligt om baken på mornarna ju.
Schhhh. Säg inget.

Sängfösare.

Appropå skräckfilm måste jag bara bjuda på denna läskiga karamell ikväll:
"Suspiria" (1977) är en gotisk arty-farty-skräcksaga av italienaren Dario Argento.
För mycket dubbning och går överstyr i lågbudgetvåld mot slutet men förtjänar ändå vår uppmärksamhet då:

- Första kvarten om den söta ensamma flickan som börjar på förhäxad balettskola är fanimej Hitchcockskt genialisk.
- Älskar filmens slogan: "The Only Thing More Terrifying Than The Last 12 Minutes Of Suspiria... are The First 92 minutes of Suspiria." Hahaha.
- Ledmotivet är nog det mest suggestiva, krypande obehagliga jag hört. Spela upp på egen risk .

Sov sött.

La-la-la-la-la-la-laaa...

Intressant om moderna veckotidningsföljetonger.

Här. Om du som jag gillar subkultur (eller fulkultur som de bajsnödiga säger).

Citat:
"Det senaste årets uppmärksammade relationsromaner (Bitterfittan, Ur vulkanens mun, Vi i villa) kunde sammanfattas med ”och så levde de olyckliga i alla sina dagar”. Kärnfamiljen skrevs fram som ett fängelse, ett mentalsjukhus utan några som helst flyktmöjligheter. Trots att vi i Sverige numera har lagstiftning som tillåter skilsmässa och uppmuntrar delad vårdnad, envisades roman­gestalterna med att uppföra sig som om de var internerade på någon sorts medelklassens amishläger." (Inga-Lina Lindqvist)

Vill du inte läsa mer från Styggelsen? Titta bort nu.

På en gul sädesåker fanns en ensam mansgestalt. Något var fel, det visste Singa omedelbart. Hon såg scenariot liksom från ovan. Fågelperspektiv. Kunde hon komma närmare, se bättre vad som försiggick med ren viljekraft? Jodå. Det kunde hon. En lantbrukare var det. Inte ung. Skördetid. Tunga ax som vajade i vinden. Men han rörde sig konstigt … begränsat, som i smärta … Så såg Singa det ohyggliga. Ena armen hade tuggats in i en jordbruksmaskin. Mannen satt fast. Han skrek. Ingen hörde. Han bad en vild bön fast han ingenting trodde på. Och så slöt han ögonen, räknade till tre, och slet sig loss. Skinn och muskler fläktes upp. Singa var nära nu, alldeles bredvid honom. Hon kunde se ända ned till det blå benet. Mannen snubblade till sin traktor och vräkte sig upp. Fick igång motorn. Rattade med en arm. Den andra hade han lindat hastigt i en gammal skjorta och han försökte att inte tänka på hur fort tygbyltet blev mörkt och tungvått.

Mörkret kryper närmare

på kvällarna nu. Jag gillar det. Poltergeisten har lattjat som bara den med min taklampa och rivit ut lite böcker ur min hylla (parapsykologiska sektionen! Hahaha!) men det känns riktigt hemtrevligt.

Ikväll kör vi skräckfilm; The Grudge 1. Har inte sett men är väldigt nyfiken. Min polare Richard som är illustionist/parapsykologiprofessor och hjälpte mig lite med Styggelsen har varit i ett high-tech-spökhus för vuxna i Japan som är helt inspirerat av The Grudge och japanska spök-stereotyper/legender; den lilla flickan med långt trassligt hår men utan ansikte, de hängande munkarna. Han höll på att plutta i kallingarna sa han. Inget för mig. Jag får ju hjärtsnörp bara det tjuter lite i träden här utanför.

Bygger man hyllor får man fjäsk.

Jämställdhetens lyckliga ansikte.

Idag är det

en sån här dag.

Jag kan inte ta sovmorgon längre.

Nåt med åldern? Jaja.
Tänk den gången jag sov till kl 17. Mamma, pappa & Lil'Sis hade plockat svamp och lite lägligt "glömt bort" den plitiga tonåringen inne på sitt muskiga rum.

Imorrn bitti ska jag i alla fall göra ett ärligt försök.

Nog för att jag visste att baaarnboksbranschen var seg

men detta är ju nästan komiskt:
-Jag 'upptäcktes' av Random House i april 2007.
-Gjorde utvecklingsarbete (i princip obetalt) på pitchen till marknadsavdelningen fram tills nu. OK, inte ens halvtid, men alltid i bakhuvudet, ibland mycket intensiva perioder. Det går till så här:
Jag: "Här är mitt nya förslag."
Dom: "OK jättebra men ändra lite där och lite där. Som du tycker. Vi vill inte säga så mycket men vi vet när du fått till det. "
(Jag går och slipar på ändringar i en månad).
Jag: "Här är mitt nya förslag."
Dom: "OK jättebra men ändra lite där och lite där. Som du tycker. Vi vill inte säga så mycket men vi vet när du fått till det."
(Jag går och slipar på ändringar i en månad).
Repetera tills man 'får till det', i mitt fall aug 2008.
-Får kontrakt på min bok och planerat utgivningsdatum: Ta daaa: år 2010.
Inget för den som tarvar instant gratification precis, baaarnboksbranschen.

Så förlåt mig Queen Linda kanske är du ingen självförhärligande bullsh*tter ändå. Kanske är din baaarnbok "om en katt som heter Sebastian" som du så gärna pratade om för några år sedan faktiskt på g. Kanske är systrarna Graafs och Mats Strandbergs baaarnböcker också på g. Förlåt förlåt förlåt.

Nostalgi-dos inför helgen.

Å å å. Så söta. Så roliga. Håll med om att bra saker åldras väl?

Svenska Sesam var också fantastiskt.
Tänk vilken skådiselit som gjorde rösterna:

Peter Harryson - Ernie
John Harryson - Bert
Lars Amble - Kermit & Sherlock Hemlock
Gösta Prüzelius - Grover
Ernst Günther - Kakmonstret

Synd bara att det inte fanns några tjejfigurer.
För det här var på den tiden då tjejer var för dåliga och tråkiga för att riktigt få vara med.

Jag är tänd på den här boken.

Ska tydligen vara retro/film noir/kioskdeckar-inspirerad med stor glimt i ögat. Är redan på väg att bli hollywoodfilm.
Mest gillar jag titeln. Nån som läst?

Sensommarshopping

Kalender: Oxfam
Skjort-
klänning: FCUK
Krokodil-
ballerina: New Look

Sensommar

(Notera hur jag försökte vara lite Ina-arty med sista. Vet inte hur hon gör sina fina handkolorerings-effekter men jag lattjade.)

Få har sån snits

som Bredpennan. Om hon inte var så rar skulle det nästan vara irriterande. Vad hon än tar sig för med dom där små nävarna så blir det yummy och mycket henne.
Jag fick det här mysiga halsbandet - eller ska jag säga konsthantverket? - av nåltovad ull i fölsepresent. Tack snälla! Har ingen aning om hur hon gör men jag vet att jag vill se julpynt i samma stil - och en höstbasker med de små glada prickiga bollarna på.

Kan man komma med käften?

Känns som om jag just gjort det i alla fall.
(Leverans från TotallySwedish. Sponsrad? I wish.)

Jaha - 35 alltå. Känns bra!

Joinar du mitt bloggkalas? Jag tycker vi kör disco i gillestugan och champagne och nåt gott att knapra på. Och rosa slutty-klänningar (dom där skorna har jag faktiskt redan - mina bröllopsskor).

Sen kollar vi på detta och skakar loss.
Yeah. I feel it coming together.

"I'm a baj-lin-gju-all..."

Dagens inköps/to do-lista:

"Kort Pappa
Brown Toast
Tonfisk
Rödlök
Noodles
Coconut Milk
Chicken
Corn, mange tout
Bamboo Shoots

Posta grejer"

Jag blandar helt omedvetet och det är så jäkla pajjigt och Anita Ekberg men det bara är så.
Hittills har jag aldrig skrivit på fel språk i nåt grattiskort i alla fall. Hoppas jag.

Nä nu börnar vi på med den här.
"Öuoo-ho-hoo... I love the rejdio."

Barnboksmänniskor är världens lyckligaste.

Det är sant.
Har du en jäkla koll på och passion för bra barnböcker i Sverige och utomlands, okej engelska och bor i Stockholm?
Bli barnboksagent på Bonnier Agency vettja!
Mer här. Sista ansökningsdag 25 aug.

Nä nu orkar jag inte

fjanta omkring och frysa och försöka leka sommarflickan längre. Sommar'n är körd. Nu stänger vi den dörren. Nu är det back to school och nya mysiga skrivböcker och plommonboll-klänningen och tokstrumporna som gäller. Och ikväll ska jag bränna på gas-brasan bannemej.

Födelsedagspresent till mig själv

Kastade in handduken och unnade mig en beställningsbox från en svenskaffär i London:

Wasa frukost
OLW Ostbågar
Estrella Grillchips
Salt & blandat
Pärlsocker
Kardemumma
Kronjäst för söta degar (torr)
Ättiksprit
Rårörda lingon
Smörgåsgurka

Ville köpt:
Polar-tunnbröd
Västerbottenost
Fil
(men ids ej betala extra för kyltransport)

Så nu behöver jag bara köpa lindextrosor, smågodis & böcker på plats i Sverige.

Sotarens barn

Emmet kommer hem från juristen som skött husköpet. Med sig har han ett gammalt kuvert.
"Titta här ska du se."
Ut ramlar en liten bunt med fotografier, gulnade ransoneringsböcker, bankböcker med bläckkrullig skrivstil.
"Varför ska vi ha allt detta?"
"Det 'hör till huset' på nåt vis."

Så nu vet vi. Det bodde en skorstensfejarfamilj här en gång. Stolta gubbar med skylt och eget telefonnummer. Jag ryser av förtjusning. Kan inte se nog. Den enorma hunden - vad är det, nån slags hyena? Bilen. Säkerhetsnålen på jackan. Gardinerna. Tanterna i dörren - den ena ser man bara förklädet på, hon i hatt pratar med hunden.
Och så sotarens barn nerstoppat i cykelkorgen. Lika renskrubbad som sotarpappan är svart. Kalla mig Hans Villius.

Och - har jag haft fel? Är vår poltergeist ingen flicka... utan en liten sotarpojke?

Veckans idiot-cravings:

-Tonfiskröra (med majo, rödlök & svartpeppar).
-Fruit-tella jordgubbskolor.

Tror det är brist på svenskt smågodis som börjar göra mig galen.
Det går bara upp till en viss gräns. Sen börjar man projicera på en massa annat konstigt.
Ska fanimej köpa en plastkasse full. ICA Munken here I come.

Det luktar rostad paprika

för maaaken gör egen harissa (lyx!). Smetas med fördel på kyckling som bakas i ugn. Cous cous till det.

Jag våndas lite över skriv-tant-träffen ikväll för min novell på temat Cruel Summer är inte klar. Tur man frodas under en hård deadline. Så här börjar det och jag har ingen aning om hur det ska sluta. Den lille killen får överraska mig helt enkelt:


"We moved to Philadelphia in June 1962, suddenly and with little explanation, just the two of us. Things were supposed to better there but I didn’t quite understand how. In Philadelphia the world smelt of barbeque spare ribs, juicy fruit gum and my mother’s dusty face powder. The stuff covered the dashboard of our car, sat caked inside her uniform collars, mixed with sweat into peach streaks between the tiny hairs on her upper lip. I must have been embraced by its artificial rose scent since I was a newborn but there was something about the light down here, or perhaps the winds, that made me notice it more. Or perhaps there was something going on with me. I was eleven and a half, crap at baseball, crap at algebra, crap with girls, but there was certainly nothing wrong with my sense of smell."

"Håret vattenkammades mörkt och flätades till två strama kringlor. Att skratta eller le när man var i kostym kunde bryta illusionen och var strängeligen förbjudet. Det sammantagna intrycket när hon klätt om och stod färdig bredvid scenen var tvetydigt och kusligt. Ett gravallvarligt barn i en alldeles för vuxen mundering. Och på samma gång, en ålderdomlig varelse klädd som en flickunge. En del visuella anspelningar gick igen i Fars egen kostym, även om den billiga svarta kavajen var av modernt snitt. Skjortkragen påminde om en fadermördare. Han spottade på sin stålkam och rev in håret i mittbena för att göra förvandlingen till Singas teatraliske impressario komplett.
Far och dotter, som utstigna tillsammans från ett viktorianskt fotografi. Eller ett skräckkabinett."

Skönt, Pärna. Skönt.

Är det bara jag som minns den skitsnygga svartvita planschen med Pärna i bästa Picadilly Circus-rufs och knallrosa läppar från A Non Smoking Generation? Den satt i matsalskorridoren på min lågstadieskola.

(Ja jag är en tråkig fd rökare som numera sitter på jääävligt höga hästar)

Nu börjar nedräkningen. Fyra veckor, sen ska min skräckbok börja leva sitt eget liv, ute bland folk, inom läsaren, bortom min kontroll. Hjälp. Det känns roligt och läskigt på samma gång; skumt och sårbart och stolt. "Bara nån fattar grejen", tänker jag innan jag somnar. "Nån enda. Nån blek 18-åring i Växjö som gillar Marilyn Manson och Guillermo del Toro-filmer men är snäll ändå. "

Fast vaddå 'fattar grejen' förresten. Alla gör ju sin egen tolkning om vad 'grejen' är för dem. Spelar egentligen ingen roll alls vad jag menade eller försökte säga.

Jag tänkte hur som helst lägga ut lite smakprov här innan boken släpps. Lite fragment. Min fragment-kalender helt enkelt.
Ska vi köra?

********

Prolog
Skardala, Sverige, 1946

Om Singa hade anat vad som skulle komma så hade hon slitit sig loss då och sprungit sin väg. Ränt handlöst över fält och åkrar med håret som en fackla bakom sig.

Det stora kriget var över. Singa höll sin följeslagare i handen när de passerade flera vita bussar på gårdsplanen framför lasarettet. Obekanta namn som Birkenau och Braunschweig fladdrade upp i flickans medvetande som trasiga vimplar och försvann igen. En gestalt som en gång kunde ha varit en mörkhårig ung man, men som verkade ha berövats all sin mänsklighet blev buren ur en av bussarna och upp mot den stora tegelbyggnaden dit hon själv var på väg. Hans oseende ögon satt som matta kolbitar i det utmärglade ansiktet. Singa kunde inte låta bli att titta. Hon kände ett skarpt illamående längst bak i munnen. Blodet brusade i öronen. Som villebråd i en snara. Men hon trodde att obehaget var ett eko av mannens lidande. Inte ett varsel om hennes egen framtid.