Glöm kokain.

Glöm meskalin, heroin, LSD, amfetamin och ganja.

För hållbar kreativitet, geniblixt-skapande kickar och bördigt fokus gäller bara en substans:
Snabba kolhydrater. Hjärnan går på snabba kolhydrater. Glöm aldrig bort det. Sure, man får betala ett pris på sikt men så är det ju med all stimuli.

Nu kommer snart 6 sköna geek chic-människor för att bo här. Vi har en show ihop. Och imorgon spelar vi för allra sista gången - här i Oxford. Vemodigt och underbart. Känns som igår vi fick anslaget, helskotta vad glada vi var.

PS: Min man var med och gjorde robotdockan Clara. Se henne spela temat från guldfilmen Get Carter på spökinstrumentet theremin (man spelar utan att röra vid det) här. Hennes 'mor' och 'far' kompar. Dom är även söta hundens föräldrar. Och våra bröllopsvittnen.

Matsy kör bok-enkät.

1. Vilken bok läste du senast?
Min egen up-coming horrordebut Styggelsen igen! Snaaart till tryckeriet, läskigt & häftigt. Och The Magic Toyshop - Angela Carter.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
The Enchantment of Lily Dahl - Siri Hustvedt.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ca 40 vs 60%

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Nej nej.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Kollar alltid the Guardian/Observer Review-recensionerna - som regel seriösa men ej pretto, som regel ganska opartiska. Snokar runt i bokhandeln/antikvariat. Får mailade rekommendationer från Amazon baserat på vad man köpt tidigare.

6. När blir en bok för lång?
När den blir tråkig - och det är uppenbart att författaren svullat ut i en massa tom utfyllnad.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Alltid engelska böcker på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Ingen. Uppsvällda förväntningar är ett otyg.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Väljer sällan trista böcker till att börja med.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Överrepresenterat: Vackra barn- och bilderböcker (samlar - yrkesskada). Underrepresenterat: Chick-lit, borde ändra på det.

Hoppa på enkäten du också.

Mina två favvodjur.

Idag kommer pälsansiktet till höger hit och hälsar på. Jippiii!

Fuck mitt personliga vaaarumärke.

Bättre upp:
Jag har en STAJLIST!

Grotesque, macabre, grisly.

Apokalypsens två dödshästar plöjde nästan ner mig och alla shoppande småbarnsmorsor längs med Ealing Broadway. Två galna svarta hingstar med meterhöga plymer, två livréklädda kuskar, smyckad guldkista inne i glas-droskan.

Som ett begravningsfölje från en annan tid. Ska man stanna och buga, ta av baskern i respekt? Det var så bombastiskt och over-the-top och samtidigt... kanske det är skönt att ställa till med en så grandios ritual, skönt för familjen?

Småbarnsmammorna fnös; "Tror dom att detta är nåt dj-la East End (= gangsterland) eller?"

Vad är det med mig och gangsterbegravningar?

Livet är för kort

för att man ska gå omkring och inte se ut som man vill.

Så känner jag när jag kollar på Face Hunter, fotobloggen med sköna främlingar som kör sin egen stil, folk som bloggskrivaren stöter på helt slumpartat (ålrajt, mycke mode- och kulturtillställningar men ändå).

Människor som är fokuserade på att leva sina liv (om än stylish) i stället för att pyssla med nåt så pluttnödigt som en egen modeblogg. Och så hamnar dom på en modeblogg ändå. Paradoxalt och gött. För det är ju såna människor man vill se, non?

Är på möte i London hela tisdagen. Face Hunter lär icke fota mig, jag är för bekväm och trök.
Det gör inget.

PS: Vem kan spotta Kate Moss baby-pappa Jefferson H, aka "stackars jävel" som E säger?

GIRLS står det ovanför ytterdörrn

= då är vi hemma vid gamla skolhuset igen.

Och kolla kolla:

Roald: £2. Penelope: £1.

Äsch, han var ju snäll

och tyckte bara det var roligt att komma med på bild.
Undrar om han målat dom där dörrluckorna med trompe l'oeil-böcker själv?

Och säg, är den där påsen till mig, Mister Bokhandlare?
Oh yes, säger han.
Many thanks. Bye bye now.

Affärsinnehavaren ser lite sträng ut.

Men jag vill så gärna ta en bild på Hylla Tre. Jag fattar att han sitter och vaktar på den. De finaste böckerna. Titta på den lavendelblå till höger, med svarta blommor. Anno 1868.

Lite längre ner står originalutgåvan av Det susar i säven. Strax under 600 kr. Way beyond our budget.

Det luktar gott härinne, av damm och ord och läder.
Nu... nu lägger han något i en brun papperspåse.
Nu knäpper jag kortet.

Vågar vi oss in?

Detta ser lovande ut tycker jag.
Skylten. Med konstgjorda böcker som på en liten hylla högst upp. Nice.

Ready or not

- nu knallar vi. Sätt på en skön låt i bakgrunden.

Men titta där, på andra sidan gatan. Mysig gammal bokhandel va?
Och några killar som är ute och filmar.

Kom. Vi går närmare.

Hänger du med en sväng på stan?

I enlighet med punkt två nedan.
Jag säger som Terése: Välj ett soundtrack.

Vi får spendera max £3, OK?

Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp.

Jag presterar bäst under en riktigt mördande deadline. Med för mycket tid blir resultatet glanslöst, överjobbat, trött. Därför är det viktigt att slafsa omkring i svettig ångest i minst tre dagar efter att man Verkligen Borde Kört Igång.

De bästa förhalningsteknikerna:
1) Dumsurfa. Helt planlöst, i panikfart, under dygnets alla timmar. Tills ögonen brinner och huvudet växt till en badboll. Släng gärna in lite spontan dyr onödig onlineshopping, det ger en skön falsk känsla av att ha åstadkommit något. Den vackra omskrivningen heter Re-sööörch.

2) Promenera. Helt planlöst, i zombie-fart. Släng gärna in lite spontan onödig shopping. Den vackra omskrivningen heter Motion (eller martyrversionen "Vaddå ute hela dagen, vi behövde faktiskt toapapper!")

3) Brun-utan-sol och annan pampering. Bubblare. För inte kan man rita/skriva/ut och köpa konstmateriaaal eller göra riktig re-sööörch när man sitter fjättrad och halvnäck med brunkletiga ben och nylackerade naglar, vaaa? Den vackra omskrivningen heter Egentid. Och det måste man ju ha annars får man magsår och utbrändhet eller hur? Dessutom vill jag vara Fin För Min Make för då Mår Jag Bättre Med Mig Själv.
(ja tjenare)

Utröstad:
Bakning.
För svårt att hitta färsk jäst i UK. Och utan färsk jäst kollapsar min bakning.
(trumvirvel nu)

Säg inte att jag inte varnat.

Denna låt har jag haft på hjärnan varje dag i åtta år. V-a-r-j-e dag.
Kan inte minnas exakt var jag hörde den först men jag tror det var i en av världens bästa TV-serier ever;
brittiska Queer as Folk.

Spela upp på egen risk. Rätt soft låt.
Och det är tur det. För den kommer att stanna med dig - länge.

Nån som var på Textmässan

och åt från den nakna ynglingen?

Jag tycker att han borde haft en tanga av kött asså. Stångkorv.

Inflyttningsdatum 9 juni!

Har just beställt bruna sofforna. Och allt på bilden här, i smyg, till mig själv. Hela huset kommer att bli asketiskt, för att inte säga torftigt inrett. Helt okej.

Men i mitt nya arbetsrum, där ska jag fanimej gå Girly Crazy med gräddvit stuckatur och äggskalsblå väggar och min lilla öppna spis (syns nästan bakom all barnbråte). Trägolv ska jag också få - om jag fjäskar nåt jävulskt.

Jag måste ha lite floral och krusiduller omkring mig annars torkar jag ut på nåt vis, jag kan inte hyckla med det. Dessutom tycker jag man gott kan få ha lite fejk-oldy-worldy i en kåk byggd år 1900. Fast jag vet att det inte är allas stil.

Flickan i tavlan

Andra människors tavelsmak är alltid ett issue. Men här i gamla skolhuset (där vi hyr möblerat) är det nästan komiskt.
Eller vad sägs om detta ikea-ramade sneda tidningsurklipp(!) på ett flickporträtt från - vad ska vi gissa - 1890? Andas småpeddiga Lewis Carroll tycker jag, med den eteriska blussvepningen och spindelvävshåret.

Komiskt - nu ja.
På kvällen när jag är ensam och får för mig att hon ska slå upp ögonen är det icke lika kul.

mer mer mer

Jag vill ha mer svenska Kiss'n Tell och bekännelser och sensationer och solk och bitterhet.

Mer Unni och Emilio och Maja och Lars och Sigge och hans gaypornstar-brorsa.

Jag vill ha Hagamannens frus bok, jag vill ha Annika Jankells bok, jag vill spola fram 10 år och ha ångestsvettiga tonårsböcker a la Sprickan i kristallen, skrivna av alla mamma- och kändisbloggares små kottar om hur det verkligen är att växa upp som ofrivilliga, mer eller mindre identifierbara accessoar till Mommy Dearest som måste schackra sitt vaaarumärke.

Kottarna lär schackra tillbaka. I promise.

Hur djup är din lööve?

Jag gillar denna och jag gillar storyn.
Storyn att killarna ville jobba med just denna modell/skådespelerska men blev avrådda. För att hon är ökänd i branschen som omöjlig att jobba med - och koko.
"Okej men vi vill ha henne ändå. Och nu fick vi en idé; Vi ska spela på hennes styrka: Att hon är lite koko!"

Småkillar och deras blöta fascination för melodramatiska hämningslösa irrationella superegoistiska koko-brudar.
Ja ja.
You want koko?
I can do koko.

Nu ska jag måla alla fönsterrutor svarta, stubba mitt eget hår (fast snyggt), döpa mig själv i köttsoppa och gå ut och vada i en bäck mitt i natten endast iklädd behå och röda pumps.

Hjälp

Vem är denna Doreeeeen som Katreeeen parodierar? Riktigt kul ju men vore bättre om jag hade nåt hum om förlagan. Har fattat att Linda S gillar henne, att hon är kristen och 'charmig' och hemvävd och alternativt 'färgstark' på samma gång, korrekt? Och att hon har svårt för ord med fler än två stavelser.

Glo på folk

är kul. Som illustratör (och skribent) når ens peoplewatching en ny nivå; det blir viktig Re-söööörch. Inte så att jag sitter och skissar folk men inre snapshots på vad folk har på sig, olika stilar & typer, det tar jag hela tiden.

Många barnboksbilder färgas av illustratörens egen barndom, och gott så. Men man måste vara medveten om hur folk ser ut i nutiden också, och balansera på rätt sida om nostalgin, annars blir det ju sentimentaliserat. Just nu kollar jag mycket på föräldrar. Mammor och pappor som är typ 26 och inte alls har pipa eller förkläde. De ser inte heller ut som mina polare, som ju är lite äldre. Hur kan man teckna en generaliserad figur så att de visuella ledtrådarna säger: Detta är en mamma, året är 2008? Så att ett nutidsbarn som ser min illustration förstår och kan identifiera figuren som "en mamma"?

Mammorna i Brighton hade denna stil: Mjuka väskor, lätta sulkys, skrattrynkor, långa koftor, etniska mönster, accessoarer som skulle passat lika bra på en åttaåring, rufsig vovve, rökte egenrullade cigg. Papporna såg ut som lätt överåriga klubb-DJs i stuprörsjeans och trilbyhatt.

Mammorna i centrala Oxford är mycket yngre och proprare - det är vanligt bland brittiska akademiker av en viss socialgrupp (=öfvre) att stadga sig tidigt. Lite filmiska, lite Gwyneth som Sylvia Plath. Har varit så sugen på att smygfota ibland men det hade varit lite smutsigt. Vi snackar promenader & amning på parkbänk i: Preppy stilettklackar, basker, långt blankt hår, sekreterarkjol, svindyr guppig 50-talsbarnvagn.

Mycket intressant.
Eller nej kanske inte alls, men för mig.
Jag tror man måste vara nyfiken och observant på folks yttre och inre för att kunna hitta på & skriva om dem.

Uppdatering: Operation Nya Glasögonbågar.

Har halkat ner på prio-listan eftersom lagningen med mitt superlim funkat bra. Fast vi var väldigt smickrade & tacksamma för allt intresse & goda råd.

Jag tänker alltmer att dessa vore bäst. De som faktiskt sett E i köttet (min syster, kompisen Candy) håller med.
Utom Jessi & Conny som tyckte Snälla Tanten (vårt wild card).
Tutt? Kan du se dessa?

Mer nostalgifrossa

Minns ni de här busungarna? The Little Rascals/Our Gang.
Jag älskade.

Idolbilder

Dagens fulaste matglosa:

Tapioca.

Ordet vill så gärna klinga vackert - men det låter bara dumt. Tillgjort.
Tätt följt av Tapenade.
Och Mad-läääään-kaka.

Geri och Bluebell Madonna

på dopet förra året.
Kul att vara typ tre månader gammal och större än mamma.

Blixtbesök i Notting Hill igår.

Var tvungen (ja staaaackars mig va?) att åka in till London på ett snabbmöte. Och det var precis så här, minus Hugh.

Nu har jag i alla fall hittat änu ett annat helt OK sätt att ta sig från centrala Oxford (St Aldates) till centrala London (Notting Hill Gate, Marble Arch, Victoria). £15 t o r med bussarna "Oxford Tube". Enkel resa tar 100 min och det avgår en ny buss var 12:e minut. Man bokar på internet i förväg och skriver ut kvittot som biljett. Kan ni ju testa nästa gång ni är i London och känner för en dagsutflykt.

Fast tåget är trevligare, det är det. Svårt att jobba/läsa på bussen.

Inte nog med att hon friat

(med ett ringmått! Bra va?)
och fått JA (grattis, grattis!),
hon har en ny granne också.

PS: "Andy Gs fejs på en video är skäl nog att hyra den videon - helt oavsett innehållet."
Gammalt Jessi & Amanda-citat.

PPS: En tant på mitt gamla jobb fick ett besök på Fifteen (Jamies restaurang) i present från chefen. Men hon kunde knappt käka för Andy G satt med sin söta lilla dotter vid bordet intill. Då säger hennes gubbe (skithögt, på bonnengelska): "Män tetta, där setter ju Råbert deNiiiro."

Jag blir varm och glad

av ett mail:

"J kom hem med Lyckoslanten för ett par veckor sen. Jag slet den ur händerna på honom och hittade en bild av dig omedelbart och nu vet killarna här vad en ILLUSTRATÖR är."

Världens hygglochef

är jag.
Jobbar slaven bra får slaven belöning.

Schitzo?
Nej inte jag inte.

Möjligtvis slaven.

Kill your darlings.

Måste man göra ibland. Och det slår fan ofta så alltså: Är man mallig för nåt plockar klienten gärna upp och börjar peta missnöjt. Tänker man däremot "Jaha, mediokert det blev, kommer jag verkligen undan med detta?" kan di väl bli lyriska. Hemmablind typ.

Min lilla elaka apa är ett typexempel. I love her. Klienten tycker att hon ser otäckt elak ut, ska vara mer "charmigt full-i-faan". Fast - kanske jag själv borde veta hur hon är, det är ju ändå jag som skrivit karaktären? Jaja. Då får man inte bli stingslig. "Och så borde apan vara mer krafsig och oregelbunden, inte så serietecknar-slött 'hård' och 'tråkig' i linjespråket" (den vanligaste kritiken jag får, men det har blivit bättre sedan jag började göra nästan alla konturer i gammaldags oberäkneligt bläck-stift som man doppar).

Tur jag litar på redaktören som gav kritiken. Hon har rätt 9 ggr av 10 och ger sig inte förrän jag gjort mitt allra bästa. I like.

Ett videovykort från Pennsylvania.

Tyckte detta var lite gött och talande.
Arbetarklassförort. Hyggliga low-key-människor som inte brukar komma till tals så ofta.

Skaras finest.

Vi har ju snackat defining moments här förr. Idag spelar jag denna singer/songwriter (mina musiklärare ansåg korrekt att han var skitbegåvad) - och minns en definerande epok:

Det går inte en vecka utan att jag tänker på min högstadietid i Skara med tacksamhet. Det som så ofta är en mörk och jobbig tid gjordes solljus av alla oerhört duktiga pedagoger på Djäkne- och Teglaskolan 1986-1989. Dessa osjungna hjältar hade en unik roll; de såg oss barn på ett kärleksfullt beskyddande vis men pushade och vidgade oss långt mer än vad en subjektiv förälder ibland är mäktig.

Ett alldeles för sent tack till Sidney, Kent-Åke, Monica, Elisabet, Siv, Gunvor, L-G, Ewa, Björn, Ingvar, Carina, några av er tragiskt bortryckta i förtid, för att ni så uppenbart älskade era ämnen - och oss störiga, äckliga, elaka, osäkra små tonåringar. Självkänslan ni gav oss var en gåva för livet.

Arthur är gamla skolhusets sötaste spöke

-alla kategorier. Vad gjorde han i natt, strax efter fyra?
Gjorde han en Lydia, och drog hem nån manlig gast från kyrkogården (luktar multet efteråt kan jag säga), skavde mina nya Mary-Janes eller väste kyligt i örat på Emmet när han slarvdiskade?

Nej. Han har klass den lille.
När Arthur vill ha uppmärksamhet öppnar han en gammeldags speldosa som plinkar en sorgsen melodi intill mitt öra i natten.

Hillary Clinton is my home girl.

Så idag håller jag tummarna så inihelvette.

Lyllosar ni i Sverige

som kan åka på textmässan i Stockholm i helgen.
Programmet ser ju svinbra ut (klicka bilden för större).

Och vill man in i branschen (kanske söka jobb på förlag? Kanske borde man försöka få sin sköna romaaan i byrålådan antagen?) hjälper det att känna lite folk. Ha lite, lite koll och hum. Det är ju mysigt också. Med kulturkretsar. Lika- och oliksinnade.

Och känner man inte nån alls får allt man ta sig i kragen och försöka lära känna några. Och det, kompisar, lär I-N-T-E hända på Bok & Bibliotek i Göteborg om man säger så.

De mellanstora och mindre oberoende förlagen i Sverige ser rent ut sagt skitspännande ut just nu. Riktig litteratur. Av vuxna, för vuxna.

Antar romaaaner från nybörjarnissar gör de också. Fråga mig bara.

"One always looks neat,

in a hat made from meat."


Mark Twain

(not)

Just nu står en sopgubbe

utanför mitt fönster och sjunger denna. Som nån annan Bobby Kimball.
Oh yeah.
Detta är en bra dag.

Snacka går ju.

Bli aldrig en mycket-snack-och-lite-hockey-människa. Det är genant å dina egna vägnar. Du gör dig själv en björntjänst. Ingen, inte ens din mamma, blir impad av att höra en massa joll om hur du skulle vilja mååååla/pluuuugga/skriva en baaarnbok. Det är ju bara bullshit, det vill du ju inte alls. Du har bara noll självkritik och disciplin, vill skrävla och flirta offentligt med drömmen.

Nä fy. Paddla på som fan under ytan istället - och kom igen när du faktiskt producerat (och sålt! Money talks) nåt.

Piiip-pii-piip. Oj. Mycket-snack-och-lite-hocky-radarn. Vad är det jag får upp på skärmen? Lite tungvikts-lallare?

Bert. I love you din galning men: Ditt bokförlag. Som skulle "chocka folk" på bokmässan-07 med det fantastiska utbudet. Gick... Sådär va?

Gynning. Du verkar ju söt och rätt skön. Men. Dina "erotiska noveller". Hur långt inne sitter dom egentligen? Eller håller mamma/förlaget på och redigerar/spökskriver som bäst?

Graaf. Du kan och vill skriva (mer) säger dom. Men baaarnboken du skulle göra med syrran? Bilderbok förutsätter jag? 12 dubbla uppslag? Tar ju typ... En vecka att skriva? Och då är jag generös, och tar ett trassligt high-profile-privatliv med i ekvationen. Eller är manus färdigt och illustratören som är seg? Är det samma illustratör som segar med Lindas kommande (?) baaarnbok "om en katt som heter Sebastian"? I doubt it. Minst två uppslag i veckan borde alla professionella illustratörer fixa. What's taking so long?

Andra hinner ju skaffa utbildning, emigrera, jobba tre jobb, gifta sig, köpa hus, skriva och sälja romaaan och ett par baaarnboksprojekt på samma tid det tar er att sätta på datorn.

Fast förresten. Nej, jag tar tillbaka allt. Fortsätt bara, fortsätt mala om er själva och era obefintliga projekt i tomme. Då ser folk som jag ännu duktigare ut i jämförelse.

PS: Jag glömde en: Ebba. Hur går det med din romaaan ijenklien? Du som är så ambitiös och priviligerad, med alla dina friends in high places. "Hur svårt kan det vara?", som du själv säger.

Nope, back to work.

Vårvinter vid den blå lagunen.

Min kompis Anu (känd som latrinstäderska för en dag på finska långfärdsbussar), hennes inka-krigare till man och lilla sonen Onni har ett lantställe.

Vid en lagun i Mexico.

Jag. Hatar. Dom.

Bra artikel

om min illustratörs-idol. Ingrid. Modernisten i barnkammaren.

Mina macaroons

lär dock inte bli så här Bree Van der Kamp-vackra.
Tänk mer komockor med mandelsmak.

Svett, svett, svett, är det inte coctail hour snart?
Mine's a G & T. Pretty please.

Svärföräldrarna bara asgarvar

åt Inas bild. Tycker det är oerhört bra gjort.
Snudd på pop-konst asså.

Har äntligen kommit på vad man ser ut som:
En Real Doll (obs: sååå barnförbjuden sajt).
Som när Kimber blev en porrdocka i Nip/Tuck.

Platsar definitivt i "The Uncanny Valley"
(ett spännande begrepp bland robot-makare, leksaksingenjörer och animatörer).

Nu: Baka macaroons.

L'chaim! (Till livet, till livet!)

Nu sticker vi iväg och firar årets viktigaste familjehögtid.
Och nä, jag slapp göra en Charlotte. För min Harry är inte religiös.

Ha en riktigt mysig helg.

Nu lipar jag

av glädje.

Allas vår goa Terése (Mellisplace) har vunnit årets läsarblok och blivit grattad av Queen Linda. Ja det är sant.

För att hon tordes säga: "Jag har gjort en blok.
Vill ni rösta på mig så vore det kul."

Fan, fan, faaan vad vi kan - när vi törs.

PS: Typ så här löd min nominering:
"Här på Mellisplace har med språklig originalitet, patos, slagfärdig typografi, frisk nordlig smak och obefintlig självömkan blivit ett glittrande fyrtorn inom en utmattad genre; Mammabloggen."

Hahahaha - jag är en mardröm i photoshop

Hon gjorde't! Ina gjorde en Gwyneth på mig!

Fasen vänner, den här tjejen är ju löjligt rolig & begåvad. Löjligt.
Kom ihåg var ni hörde det först.

Läs nytt, läs ungt, läs svenskt.

Linda Unnhem verkar skön. Med Maj-numret av magasinet Hennes (kommer 12/5) får man Lindas debutroman Swing it på köpet. Tydligen från en killes perspektiv - spännande:
"Vad gör man då en trekant knackar på ens fyrkantiga värld?"
Mer här.

Är också sugen på Kickis första skönlitterära; Väninnorna & Kung Carl.
Nu i pocket.
38 spänn på Bokus. Det är ju i princip gratis. Nääär ska Bokus börja skicka ordrar till utlandet?
PS: Jag är kokt. Dom levererar till utlandet nu - jippiii.
PPS: Ta chansen att vinna Lindas bok här!

Smaklig konst

av fotografen Craig Kanarick. Dessa ("Svart godis 1", 2004 och "Rosa godis 1", 2004) plus många andra goa (he he) numrerade litografier säljes monterade från $1000 på sajten Rockmade.

Inspirerande, non? Vad säger våra bildpedagoger, konfektyrgourméer, konstälskare, fotografer och byrå-ess här inne?

(Fasen vilka smartisar [he he] ni är allihop.
Men på allvar. Det svindlar.)

Lookalike

Jag: Till vänster. Speciellt med för mycket ögonmejk.

Julie har fel om Madge.

Julie Burchill är journalisten som lever på att provocera. Ibland rätt kul & huvudet på spiken. Hon skrev en sur spya om Madge i Observer Woman i söndags; "Pompös, pretto och humorbefriad."
Men Burchill har fel, i alla fall på sista punkten:

Madge har visst humor.

Fråga: "Vad ska du klä ut dig till på releasefesten? För det blir väl maskerad????"

Lätt.

(Maskerad - oooh I wish.)

Jag - jag - jaaag

behöver fan inget Carola-filter. Kolla. Är redan sötsliskig så det räcker.
Detta blir omslaget till min julskiva tänkte jag. "Sirap och skenhelighet".
Till förmån för de hemlösa of course.

dröm-morsor

Fatta så lycklig lilla Sienna kan vara - vilken fantastisk sy-knåp-skriv-målar-sago-mamma hon har. Nästan lika lycklig som barnen till denna renässansmänniska.

(Nej. Här i UK tycker vi inte att det är förminskande att frossa i tjejighet om man är på det humöret. Barnstackarna prackas på diverse värderingar av bara farten. Precis som i Sverige.)

en mardröm i photoshop

Så här mycket retusch vill jag också ha. Jag kräver att se ut som en stel teckning med fastklistrat hövve från annan bild. Kräver säger jag. Annars kastar jag värsta diva-stroppen. Iiiiiiiiiiiiiiiiih!

yta yta yta

Idag ska jag bli snögg på kort. Jaja. Vi får se. Tänkte använda denna låt som peppning och detta foto på Heather som förebild. Yes?

(Kompisen Nats kommentar: "Klart du måste köra lite tuttar annars är det liksom inte du.")

Därför bloggar inte jag

om dagens dominerande fruktansvärda nyhet mer än så här:

- Detta är ingen nyhetsblogg.
- Detta är ingen föräldrablogg (andra har mycket bättre koll på hur man kan hålla sina känslor och handlingar kring sånt här på ett vettigt plan inför barn).
- Detta är ingen kriminalblogg.
- Jag skriver underhållningsspänning och är frilansande kvällstidningsmurvel. Därmed profiterar jag redan tillräckligt på att sensationalisera tillvarons allra mörkaste aspekter.

I övrigt anser jag att allas våra tankar bör finnas med offrens familjer i stället för att värpa hätska kommentarer om vilka som bloggar med empati om tragedierna och vilka som väljer att inte göra det.

Skrivartävling: Sista chansen idag!!

Maila din novell till Hennes - om ett erotiskt eller romantiskt, uppdiktat eller påhittat kärleksmöte - före midnatt!

Little Britain i all ära

men inte i klass med själva anfadern; sketch/komedi/dramaserien The League of Gentlemen som utspelar sig i ett parallellt universum: Avkroken Royston Vasey.

Mer svärta, mer hjärta, mer igenkänning och mer njutbara groteskerier (tycker vi). Och lovely, lovely Mark Gatiss ("Iris" nedan). Utan League of Gentlemen hade Little Britain aldrig funnits.

Möt tex. Mrs Levinson och hennes städerska Iris.

Skrivarkursen

omnämns i The Times, paragrafen som börjar "Next door..."
(kanske inte sååå konstigt eftersom The Times sponsrade litteraturfestivalen).

Michelangelos David

- den mulliga versionen.
(ur morgonens 'käcka' email från svärmor.)

skit i söndagsångesten

för den nya veckan har redan börjat - i och med söndagen (veckans 1:a dag enligt vissa engelska almanackor).
Lycka till säger jag. Låt oss vara optimistiska. Hoppas det blir en bra vecka för oss alla. Bättre än den förra. På jobbet, hemma, inuti. Hoppas allt går vägen. Att man har energin att göra det man vill. Att man får det där beskedet man väntat på. Att resan blir lyckad. Att alla är snälla. Att vi är på rätt spår.

Obsessive Compulsive Disorder

flirtar hon med, hon som bor och jobbar här.
Men tillfrisknandet går okej - som synes.

Så länge hon inte läser söndagstidningen i 'fel' ordning bara. Då är det klippt.

dessa, 2 + 3

fast i chokladbrunt?

Jag vill ha pistagegrönt som accentfärg. I e nån kudde.
Vardagsrummet i övrigt är rätt litet & väldigt beige/vitt med bred-slaniga träpersienner (eller hur det nu heter). Ja, och så gas-öppen-spis integrerad i väggen, i krom med 90-talsaktiga stenar inuti. Hmmm.

Nu sticker vi

till grannbyn och kollar på soffor.
Kan sluta hur som helst. Äktenskaplig annulering tex.
Speciellt om han inte håller med mig.

Vill du dejta dessa?

Fredagsflams:
Husam är sötast. Jag är rädd för Jeff.
Kolla här.

Skövde och Oxford - tvillingstäder?

Mer lika än olika. Helt klart.
Bring on fallossymbolerna.

Fotot ovan av: Lovely Tutt
Skulptör(er?): Okänd

Dagens illustrationsuppdrag.

Eller snarare en liten del.
Mysig klient att jobba med; sveriges äldsta barntidning. När de anlitade mig första gången kände jag så här:
"Yesss - I have arrived."

Nu: Kaffe.

Den skönaste dokumentär jag sett på länge.

Slavoj Zizek är en intensiv oklippt slovenier. Han har talfel och pratar engelska med taggig brytning. Han är också kulturkritiker, 'filosofernas Elvis', freudian (=så retro att det nästan känns fräscht) och karismatisk så rutan glöder.

"The Pervert's Guide to Cinema" (2006) är ett missvisande namn på Slavojs film - om filmer. Han är inte alls pervers, men marknadsavdelningen ville väl chocka och skapa uppmärksamhet. Jag kan inte nog rekommendera denna helsköna, originella guidade tur genom några av vår tids främsta filmer (bla Hitchcocks Psycho och Fåglarna).

PS: Jag hittade en lång trailer!