Den döda mannen förföljer mig också.

Jag gillar Loffe.
Alltid gjort.
Frack trummis, precis som pappa.
Och spontan och skön och festlig.
Känslig.

Hans döda man har hemsökt mig med - alltsedan Loffe pratade om honom i en söndagsöppet-intervju för en herrans massa år sedan och man visade klippet från hans oerhörda rolltolkning.

Så intensivt att jag var tvungen att plocka in den döde i Styggelsen faktiskt.
Längst ner på sidan 12 och högst upp på sidan 13.