tisdagen den 15:e april 2014

Påsklov.






















Ses igen 22 april.




måndagen den 14:e april 2014

Skynda, boka! Öppet hus på Bonnierförlagen 23 april.

Missa för allt i världen inte! 

Och hälsa mina härliga förläggare och författarkollegor och andra medarbetare från mig.

söndagen den 13:e april 2014

Dagens känsla:






















Margaret och Mary Gibbs, runt 1940.

torsdagen den 10:e april 2014

Grämer mig lite.

2013 började jag tacka nej till saker p g av flirt med utbrändhet/psykisk ohälsa/schleten/you name it.

Det här projektet var jättesvårt att tacka nej till, p g av kommer bli så JUÄVLA COOLT.

Kom ihåg var du hörde det först.

Alltså, den där hunden Romeo.

Som var döende i cancer. Och då gjorde matte en fiiin liten Bucket List, åt honom, och hjälpte honom uppfylla den.

Pedikyr fick han.
Och äta en cheeseburgare, fast han enligt uppgift blev dålig i magen då ("Men det gör ju inte så mycket nu, när han ändå snart ska dö.")

Alltså fy FAAN.
Pedikyr och diarré.

Hon lät alltså inte hundstackar'n ligga?


måndagen den 7:e april 2014

Sugen på lite Svensk Kristen Glam Rock?

Så kan det vara, jag vet, det händer även i de finaste familjer.
Då tar du denna.

P.S: Missa inte omslaget: En pärla! Blåjeans-person med starka kängor (kroppen ser vi inte) står beredd att stampa in skallen på någon typ av stackars dracula/jude/jävul/armenier/all of the above, i ett kaklat våtrum.

Tjatet, tjatet.

Det var ett himla tjat om Surtsey när man gick i mellanstadiet.
Surtsey, Surtsey.
Det är typ det enda jag minns från skolan från den tiden.

Min lärare måste ha haft en sjuhelvetes hang-up, det säger jag bara.

Surtsey, Surtsey, Surtsey.

lördagen den 5:e april 2014

Förstår inte riktigt hur jag har kunnat leva

utan den här bloggen fram tills nu.

P.S: Har drömt om det fulländade påskriset två nätter i rad, fast i mina drömmar hade det även svarta rosetter, och jag var asstressad över att jag inte hade tillräckligt mycket svart sammets- och sidenband hemma.

P.P.S:  När mamma var liten var hon tvungen att sitta blick still på långfredagen och leka ytterst stillsamma lekar. Trots att familjen ej var religiös. Det var seden, helt enkelt. Och på radion spelades det bara sorgemusik. Fancy that.


 




torsdagen den 3:e april 2014

Sanden från Sahara.






















Jo, det har varit disigt i två dagar här. Och jag märker att de intorkade regndropparna på fönstren är lite bösigare än vanligt, kan dock vara pollen (kastanjen grönskar). Inga andningsproblem.

Har gått barbent i två dagar, note to self, måste köpa mer chub-rub-salva för innanlåren (se ovan). Men det är ju ett kärt besvär.

I övrigt: Har skickat in ett nytt råmanus.
Diplom?! Njaä.
Torsdagsbubbel?! Hell yes.

tisdagen den 1:e april 2014

Ditt barns skolas hemsida är en blogg?

Snälla ge oss tips, p g av UK försöker efterlikna Sverige.
Lättare för ledningen att göra uppdateringar, osv.

Du får gärna vara anonym.

Tack på förhand!


Plötsligt händer det,

som jag hinner glömma varenda gång, men som alltid händer. Och som alltid är lika spännande och omtumlande:

Det blir en helt annan bok än jag trodde i början.


måndagen den 31:e mars 2014

Dagens blomskryt!






















Med nyckelpiga.

I övrigt: Rätt lite snack, och rätt mycket hockey.


lördagen den 29:e mars 2014

'Diamond Pig' ångrade sig.






















Ville vara med.

"WHAT? Felix is on your blog, mamma?! All the world can see him, looking COOL?! I want to do that TOO!"

Kanske min bästa pyssel-snilleblixt.






















Masker av papptallrikar.
45 minuters total koncentration, medan mammi tog ett glas gott wine.

Här har vi Captain America.
Lille sidekicken 'Diamond Pig' (en mer superhjälte-aktig och blingad Peppa Pig?) ville inte vara med på bild.


torsdagen den 27:e mars 2014

onsdagen den 26:e mars 2014

Handen på hjärtat:

Att bli författare; att vara och jobba som författare, det har sina mörka stunder.

Det är inte välbetalt.
(Hade kunnat tjäna nästan dubbelt så mycket som chefssekreterare, mitt senaste och bästa jobb i UK, som hjälpte mig att bli författare och illustratör tack vare stöttande arbetsgivare + kunde spara pengar inför de två första åren då jag jobbade heltid men i princip utan inkomst.)

Det är ensamt. 
(Men jag älskar det. Har jobbat med fölk, kunder och i kontorslandskap sedan jag var typ 14. ÄLSKAR att jag är min egen chef nu. Behöver inte säga till nån att jag går på toa. Behöver inte säga till nån att jag har behov att gå på museum en hel dag.)

Det är pressande.
(Jag är kreativ. Jag är smart. Jag vet det. Men handlingar är ju det som räknas, inte skryt eller epitet. Varje dag, varje timma tänker jag: "Jag kanske inte är smart eller kreativ längre? Jag kanske har tappat det?")
Jag är egenföretagare och får inte någon ordentlig pension, föräldraledighet eller vab. Jag jobbar heltid, men drar inte in så mycket som en genomsnittlig heltidstjänst gör. Detta måste tas i beräkning. Ingen gråtfiol för mig, bara ett försök att dela med sig av verkligheten. Som jag och vi har valt.
Privatekonomi och sparande känns just nu som min tvilling-karriär. Spenderar ohyggligt mycket tankeverksamhet på hur jag ska kunna hjälpa mina barn på deras väg ut i vuxenlivet, samt undvika att bli fattigpensionär. Ättestupan känns med ens som en extremt vettig idé.

Och på samma gång: Det är underbart. Författaryrket är underbart.

Skulle inte kunna tänka mig ett annat yrke. (Har testat många andra.) Den kärleken jag får, den uppskattningen. Bekräftelsen. Utloppet. Att läsaren vill vara i min värld. Jag finner det oerhört rörande. Jag tar det på stort allvar, det här. Inte mig själv, mig själv tar jag mycket lätt på, men jobbet är allvar. Första gången i mitt liv jag gladeligen givit ett yrke 100%.  


tisdagen den 25:e mars 2014

Djuren, djuren.

Lilla G har vi kallat 'Naturhäxan' sedan vecka 1.
Djur älskar henne, och vice versa.
Vi har aldrig haft så många skadedjur i (gamla) huset som just efter hennes födelse. Hon försöker pussa spindlar och sniglar.

Förra veckan hade de dagsutflykt till en bondgård med Föris, och lilla G satt i en timma och 'viskade och fnissade med hönsen'. Själv hade jag nog funnit de nyfödda lammen mer intressanta/gulliga, och de spattiga stora pickande hönorna mer avskräckande, om jag var en liten toddler, men hey, lilla G är lilla G.

För egen del känner jag mig ibland som nån typ av hundperson.
Tre gånger i mitt engelska liv har bortsprungna hundar kommit fram till mig och bett om hjälp.
Varje gång har jag frågat "Vill du gå hem? Jaha, men var bor du då, visa mig!" på svenska (?!) och det har funkat bra. Vid varje hus fanns en söndergråten 12-åring som ba':
"Tack snälla, jag är ensam hemma och hunden hoppade ut genom ett öppet fönster!"

En gång i Brighton flög en skabbig liten undulat in genom ett nattöppet sommarfönster. Han var jagad av fiskmåsar och vägrade lämna min skalp. Jag var måttligt road. Sedan stängde jag in honom på kontoret där jag satt och skrev Styggelsen, köpte lite fågelfrö på nattöppna butiken, och satte upp ett tiotal lappar på lyktstolpar på närbelägna gator. Två dagar senare var Benny tillbaka med sin 11-åriga ägare (ägarens storasyster såg en av mina lappar när hon var ute och festade). Undulaten Benny hade flugit 7 km, fågelvägen, innan han hittade mitt fönster.

Förra veckan var jag farligt nära att adoptera en döv och trött 12-årig Bedlington terrier med stort behov av tandvård, eftersom hens ägare fått värsta cancern. E sa blankt nej, med eftertryck. Tur det, kan jag känna idag.

Och lite, lite synd.   

 


Underbara nyheter!

Jag blir så himla glad.

måndagen den 24:e mars 2014

Stoltheten och prestigen.

Har just gått med på att delta i en så kallad Pub Quiz med några andra föräldrar, i skolans regi.

Jag är nervös.
En gång i tiden var min allmänbildning min superpower (Sydamerikas huvudstäder? Romerska gudar? Berömda uppfinnare? Ingen match).

Testade till och med till Jeopardy under högskoletiden, och gick vidare till näst sista ronden (ej sista dock, det var två gamla militärgubbar och en kemisnubbe som fick vara med i TV). Men jag sopade mattan med t ex min gamla körledare och åtskilliga lärare från högskolan. Det var på den tiden frågorna var riktigt svåra, och Malte (vem minns Malte, utom pappa och jag?) åkte runt på diverse stadshotell och castade.

Underhållning var mitt hemliga vapen. Kalenderbitarna visste inte namnet på filmen som utspelades på en båt, med Nicole Kidman och Sam Neill. Eller namnet på Carola Häggkvists son.

Men nu alltså, stundande engelsk Pub Quiz.
Och jag har glömt allt.
Inklusive mitt förstfödda barns födelseår.

Men jag har i alla fall kommit på bästa namnet på vårt frågesports-lag:
The Agatha Quizties.

söndagen den 23:e mars 2014

Favvo-intervju i repris.

Här.

Och: Dagens ytligt. Blev just jävligt tänd på lugg + redig blondering igen.

lördagen den 22:e mars 2014

Skämsrummet börjar shejpa upp sig.

















Ie Es sovrum. Skräprummet. Dumpningsrummet.
Rummet som varit fullpackat med flyttlådor i ... 1,5 år nu.

Det sköna är att det faktiskt finns plats för allt vi vill behålla.
Kläder, linne, konstnärsmaterial och böcker, mest.

Det jobbiga är att skärskåda varenda grej; spara, slänga, ge bort?
Och så dessa underkategorier i ge-bort-högen:
Vilka känner vi som har nyfödda?
Vilka känner vi som har 4-åriga pöjkar/flickor med lilla Fs smak? (Lilla G delar ej hans förtjusning i jeansshorts och Hawaii-skjortor.)

Vilka känner vi som skulle uppskatta 10 olika gro-bags i diverse tjocklek och storlekar? (Våra ongar älskade att sova i gro-bags p g av inga sparkat-av-mig-täcket-trauman. Den största/längsta gro-bagen som lilla F slutade använda i fjol skulle typ jag kunna sova i.)

För att inte tala om all nostalgi över de mest älskade, söndertvättade babykläderna.
Men, jag kollar på tv-program om hoarders för att få inspiration, och gör mig duktigt av med det mesta.

fredagen den 21:e mars 2014

All work, no blögg.

Skickade stolp-synopsis till kär vän och kollega för påseende.
Svettades som en sprinkler.
Fick bra och nyttig respons.

Sakta men säkert tillhör inte manus bara mig längre.

Nämen om man skulle ta och skriva lite mer.

Trevlig helg!


torsdagen den 20:e mars 2014

Blomman för dagen.























Och skrivtanken för dagen:

Nu har jag skrivit slutet på min nya roman.
Det blev inte bra.
Jag gestaltar inte det som händer, det är mer som ett referat, nästan bara så att jag själv ska komma ihåg grundtankarna, känslorna. En ordskiss, liksom.

Men: MEN.
Jag är nöjd ändå.
För dålig text kan man ändra och fixa till.
Text som inte ens finns kan man inte fixa till.

Men obehagligt är det, det går inte att komma ifrån. Jag skulle så gärna önska att det blev bra prosa på första försöket, men det händer tyvärr inte så ofta. Då gäller det att inte tappa sugen.




måndagen den 17:e mars 2014

Vissa saker är tråkigare
























































att shoppa än andra.

Tråkiga:
Bensin. Mensskydd. (Nej jag kan tyvärr inte använda menskopp p g av bor i UK där de flesta offentliga toaletter inte har handfat inne på själva toan. Blir ett himla kladdande och köande va.) Barnskor, när man just köpt nya dyra barnskor som blev urväxta på fyra veckor. Blomjord. Grillkol. Barnvagn. Lusmedel. Värmepanna. Strumpbyxor.

Men! När man inser att man faktiskt måste, MÅSTE köpa en ny rosa partyväska till de 1,5 mingel-cocktailpartys man går på per år (p g av att man märkt att den snygga silvriga avlånga faktiskt ser ut som en gammal köksrulle).

Då, min vän, då är det roligt att shoppa.

Kan någon säga en bra grej,

en enda bra grej med sommartid? Ställa om klockorna och allt det där?

Jag hatar skiten. Kan man inte bara vägra? People power, osv, etc.

P.S: När vi ändå är igång: Giftkampanj mot alla dessa vrålande kåta småfåglar som drar igång runt 5-snåret på morgonen? Någon?


söndagen den 16:e mars 2014

Värmen kom tillbaka,















och med den utekvällarna, och jobb i täppan, och bloggtystnad.

Gjorde två stora dansföreställlningar med barnen på Riktig Teater i lördags (phu), med riktig scenbelysning och rökmaskiner och coola snälla tonåringar och hela skiten, ongarna mina har varit liksom bakis från adrenalinpåslaget hela söndagen.

"Mamma, det var den bästa dagen nånsin, vi måste vara med i fler shower!"

tisdagen den 11:e mars 2014

Tjoho, tra-la-laa,

måste tjacka ny värmepanna, 30 000 kr inkl arbete, lyssna nu barn:

Som husägare måste man ha en viss buffert på banken, okej?




Dagens skämmiga insikt:

Skulle hellre ge mig på att flyga ett privatplan till Spanien än att köra bil tvärs igenom Oxford.
Helt sant.

Hatar att köra bil här. Hatar't.
Det är så jävla aggressivt här, och trångt, och vänstertrafik, och massa oskrivna regler. Bara vet att det skulle bli plåt- och personskador, samt stressnivåer med kraft att utlösa sjukdom.

Från ett jämställdhetsperspektiv upplever jag detta som ett av mina största nederlag.
Alltså, när lilla F såg en annan morsa köra bil och bara:
"Va?! Kan KVINNOR köra bil?!"

Fy faan.

måndagen den 10:e mars 2014

Innan jag fick baaarn

var jag en sån där förnumstig jävel som ba:

"Nämen barn ska väl äta samma mat som dom vuxna, passar det inte så blir det inget annat, herregud såna där frysta potatiskroketter med glada ansikten på är det sjukaste jag VET."




Och nu står man här. Och fixar "flamingokorvar".


Kolla min nya fina sminkväska!








Fast bara i väntan på denna:

söndagen den 9:e mars 2014

Dagens skryt + exploatering

















av oskyldigt barn!

Två timmar efteråt hade vi årets första grillfest i täppan.

/Jag sa ju att det var skryt.

fredagen den 7:e mars 2014

Någon fick feeling

















och ville bygga en roman-plott medelst post-it-lappar, precis som mamma.

Måste säga att jag gillar treåringens dramatiska, tydliga 'catalyst event'.
(Men jag är ju partisk va.)

Eller som femåringen förklarade för lillasyster:
"Greta, alla mamma-books [=spännande storys, han tror att alla mammor skriver spänningsromaner] are the same: A bad guy or lady pretends to be nice, but isn't nice! They fight. The hero girl wins. The end."



Därför är vi feminister,

läs HÄR.

(Malin svarar bäst förstås, no shit Sherlock.)

Trevlig helg go' vänner.


torsdagen den 6:e mars 2014

Happy World Book Day!









Vilka är vi?

























Likt va?



onsdagen den 5:e mars 2014

Fråga om signering.
















 "Käraste författarinnan,

Du som klämt ut så väldigt många böcker och varit på en hel del mässor and shit.

Ska på min första 'signing' med tillhörande, typ, mingel/läsning om några veckor och nojar över allt som finns att noja över.

Dina bästaste bästa tips för sådna gigs tages tacksamt emot, om du har lust!
-Bra att tänka på, bra att undvika, praktiskt, opraktiskt, tips på lättantagen och neutral 'vänlig författarpose' inför photops (I don't do pictures, seriously don't do pictures - I'll wet myself, it's pathetic) ... och så.

Tackar så hjärtligt på förhand!"

Svar:
Kära du.
Noja inte.
Ha noll förväntningar, så blir du kanske positivt överraskad.

Jag har suttit och signerat ihop med supertrevliga Camilla Läckberg och tidvis haft (eh .. något lite) längre kö än hon (!).
Jag har stått på konstiga podier och svettats och typ en person kom (TACK du som kom!).
Jag har signerat brevid en leksakshylla där barn for runt som jehun. En pojke slog i skallen och blev så ledsen att jag gav honom ett tuggummi (funkade!).
Jag har haft förlagsfolk i kulisserna som vänligt nog kom fram och låtsades vara kunder när det blev för pinsamt tomt.
Jag har stått/suttit helt ensam långa tider när det var pinsamt tomt.
Jag har signerat och ritat snoppar och snippor i böcker (på begäran!).
Jag har fått presenter, blommor, kramar, blivit fotad.
Skrivit fel namn och datum, rivit ur sidor, till allmänhetens munterhet.
Svettats, svettats, svettats.

Folk kommer att ta kort. Med eller utan ditt medgivande. Känn dig enbart smickrad.

Allt beror HELT på omständigheterna, hur eventet marknadsförts, och rena slumpen. 

Överlag kan jag säga att gråmelerat är sämsta färgen mot armsvett. Mörkt eller mönstrat är bra.

Uppläsningar: Gillar ej. Att göra, eller att lyssna på.
Undantaget är om författaren även är en kick-ass-skådis typ Suzanna Dilber, vars uppläsningar är legendariska inom litteratureliten.
Jag har sett uppläsningar på mässor som ingen stannade och lyssnade på. Fy fan, fy faan.
Jag skulle hellre köra en liten frågesund/miniseminarium ihop med förläggare eller kollega/kollegor. Man så att säga lyfter varandra. Och betydligt roligare för de eventuella åhörarna!


Bekännelse från en tragisk jäkel:

Det jag framför allt tog med mig efter att ha läst (underbara) Ann Heberleins 'Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva' var att sminköserna på SVT berättat för henne att Clarins concealer och foundation är bäst.

Happ.

En roman blir till.

















 Idag är jag inspirerad av en vansinnigt begåvad och välorganiserad kollega.


För nu måste jag verkligen börja pussla ihop flera månaders grubblande om mina karaktärer, och de flyhänta scener jag faktiskt skrivit, och foga in mina skeenden i en struktur.

Och min struktur ser du på lappen ovan. Den är min karta, inte min lag, men det är väldigt skönt med en karta över vad som ska komma var i min roman, hur många sidor man ska lägga på vad, på ett ungefär i alla fall.

Imorgon får jag hem en stor whiteboard och prydliga post-its, olika färger för olika karaktärer. Jag kan inte överblicka allt i min skalle längre. Ser inte var berättelsen glipar.

Det här känns på samma gång nytt och välbekant, skräckinjagande och ljuvligt.
I juni ska jag lämna manus.  

tisdagen den 4:e mars 2014

Vi har inte semmeldagen,

















vi har pannkaksdagen, ie Shrove Tuesday, idag.
Men tanken är densamma: Ett litet frosseri innan fastan.

Och folk slutar faktiskt med saker under fastan här, det är inte helt ovanligt.
Cigg, vin, choklad eller chips t ex.

Så idag har båda barnen gjort pannkakor i skolan. Lilla G valde den traditionella fyllningen citron och socker, samt en med bara smör, medan lilla F körde honung (?!).

Själv har jag starka minnen från natten efter Shrove Tuesday 2009, när lilla F ville födas, och jag låg och spydde upp stora mängder pannkaka med ost- och skinkfyllning på Oxfords BB.
Härliga tider.

Att snöa in.

Två fixeringar just nu:

1) Mjukost. Äter ... denna vecka, i princip ... bara mjukost.
(Det kunde vara värre va, det kunde vara typ svankött.)

2) Lätta förolämpningar för att få uppmärksamhet/ev vänner.
Hej The Game.
Igår kväll efter föräldramötet när några av oss hamnade på puben anklagade jag t ex två av de mest rättshaveristiska farsorna för att vara foliehattar. (Alla skrattade jättemycket.)

Ja ja. Jag kan i alla fall efter 14 år i UK äntligen dra några andra skämt än bara tarvliga knulleskämt.
Usch vad det där var besvärligt i början med ett nytt språk. Humorn.

P.S: En annan sak jag tycker är asrolig att säga är när jag möter barnboksförfattare - gärna erkända och hyllade:
"Okej, men har du aldrig funderat på att skriva riktiga böcker?"
Alltså, jag skrattar så att jag gråter just nu bara av att tänka på deras miner, i två sekunder, innan de fattar att jag skojar.
Maken skäms å andra sidan ögonen ur sig.
"Varför vill du framstå som ett as, Amanda? Även om det bara är i två sekunder?"

Som om jag någonsin lyssnat på hans råd eller åsikter.






måndagen den 3:e mars 2014

Är det bara jag?

När man är ute och går, och en bil kommer åkande med hög musik dunkande.

Då måste jag ändra min gång, så att jag absolut inte går i takt med musiken.


söndagen den 2:e mars 2014

Ett rasande bra nummer






















av Biblioteket i fokus finns gratis på din bibbla nu, eller kan läsas här.

Jag är med på ett hörn, i ett reportage som följer upp oss som nominerades till Borås Debutantpris 2009.


fredagen den 28:e februari 2014

Hej, det är bara jag och min fantasi här igen.

Detta att det finns ett svenskt herrklädmärke som heter Stay Hard.

Ja du.



P.S: Svärmor tycker än idag att det var kissa-i-brallan-roligt när en brittisk livsmedelskedja - oklart vilken, detta hände i hennes minnes vår - lär ha lanserat sig i hennes USA med följande slogan:
"Fresh & Easy".
Hej kulturkrock mellan uk-engelska och us-engelska (= "Framfusig & Slampig"). 

torsdagen den 27:e februari 2014

Ikväll hittar du mig här.















Jösses vad jag behöver det.

onsdagen den 26:e februari 2014

Och efter två portioner

spaghetti + köttfärssås + chokladtårta var körde lilla F och lilla G en timmas dansshow för oss till London Calling på repeat. Båda kan gå ner i total spagat tydligen, det var nåt nytt, att de har ärvt mammas insomnade överböjlighet (hej, kommande växtvärken från helvetet).
Detta var tydligen "Best Birthday Ever!"
Ja man blir nöjd och glad, det blir man.

Nu: Sova?
Odds på det?


När en av de viktigaste personerna i ens liv

vill ha en Batmobile-tårta på femårsdagen ... ja, tja. Jag gjorde fan det bästa man kan med £10, en timma över, och kvartersbutiken, känner jag.

Sedan att det blev mer Bajsmobile kanske kan uppvägas av att den var rätt god? Och att födelsedagsbarnet var saligt?

(skratta och jag stryper dig)


Dagens prinsessnamnsvits:





tisdagen den 25:e februari 2014

Dagens lokala språkavvikelser.

Håller upp en dörr för en man med bandage.

Han blir jätteglad och säger:
"Thanks pet!" på snyggaste skotskan.

Åh, det var så trevligt och exotiskt. Jag är annars mer van vid att bli kallad Love (av t ex servicepersonal eller folk som jobbar i barnens skola, speciellt om personen i fråga är 50+).  

Pet är en ömhetsbetygelse som enbart användes i Skottland och norra England fram till mitten av 1800-talet, då uttrycket började sprida sig söderut.

I Brighton vill jag minnas att det var fifty-fifty mellan Love och Darling, och att det var en gnutta vanligare att yngre använde det till andra yngre, t ex mellan arbetskamrater.
I London hör jag mer Darling.
Från människor med nordvästligt ursprung är inte Luvvie helt ovanligt. En kompis som bodde i Plymouth rapporterade om underbara frasen "Alright, my luvver".

Hur ser det då ut med köns-, ålders- och statusfördelningen? Helt ovetenskapligt skulle jag säga att alla kan säga Love, Pet eller Darling till alla, men inte ett barn till en vuxen så ofta. Jag skulle inte heller säga så till en chef, men hen skulle ev kunna säga så till mig, om vi var extremt vänskapliga och det inte var ett 'stifft' jobb.
Vet inte heller om det är så vanligt att man säger så till andras barn om man inte känner dem väl, dock ofta till de egna ("Do you want more pizza, luvvie?").
Och inte en vuxen man till en annan vuxen man så ofta (har dock hört det flitigt i gaybarer, från kund till personal och tvärt om), men oftare är det nog Mate som gäller 'mellan karlar'.

P.S: Luvvie är också slang för skådespelare, och då nedsättande*. Lär bero på att showbiz-fölk hellre kallar sina medarbetare för Love och Darling än att försöka komma ihåg alla namn.

*Antyder rövslickeri och ett pimpinett manér. 
 

Grattis lilla F!






















Fem år imorgon.

Hjärtat svämmar över av kärlek till dig.

måndagen den 24:e februari 2014

Skriver en novell























med mycket parfym i.
Det är sköj.

Noveller är inte fluff, så menar jag inte, noveller kan vara skitsvårt. Men för mig är det ljuvligt att ta en paus från ett större romanbygge (ie en fucking symfoni), och skriva en liten "hitlåt", totalt luststyrd, utan förväntningar, som jag kanske kan sälja och kanske inte, men det spelar ingen större roll för det tar bara ett par dagar max, och arbetet är värdefullt i sig för det mjukar upp.

lördagen den 22:e februari 2014

Bra Frida Boisen,

att du skrev det här, så att jag slapp.

Upprepa efter mig nu alla, föräldrar som icke-föräldrar:
Aldrig, aldrig ska jag be om ursäkt för mina ambitioner.
Aldrig, aldrig ska jag låta mig skuldbeläggas för mina ambitioner.






torsdagen den 20:e februari 2014

Dagens matlåda.


















Det är visserligen Half Term (typ sportlov) här nu, men våra barn har ändå mer eller mindre barnomsorg p g av jag & E kan inte ta semester.
I e lilla Gs föris stänger aldrig, och lilla Fs skola erbjuder Play Sceme för en tusenlapp eller två per vecka under loven (kostnaden beror på timmarna - aldrig blir man så medveten om vad mad drar in, eller inte, per dag).

Lilla F är bortskämd med fransk gourmémat sedan tiden på föris. Han får kväljningar av skolmaten (som man betalar för, ca 35 kr/dag. Frukt + mjölk på förmiddagen, samt macka + mjölk på eftermiddagen är gratis/inkluderat). Därför har han matlåda varje dag. Matlådorna står inte i kyl, detta är ett problem, framför allt på sommaren. Men hey, det som inte dödar, det härdar (eller gör en väldigt sjuk).

I hans matåda finns ostmacka, youghurt, kex, äppeljuice.


Bra synpunkter

på senaste inlägget, en tackar.

Jaha, nähä, kanske dags för mig att skriva lite böcker på allvar och inte bara tänka på't.


tisdagen den 18:e februari 2014

Feministfrågan som får ett eget inlägg.


















Från TravellingAK:

"Tack. Bra sagt, väl formulerat. Viktigt när offentliga namn - som du själv - formulerar sig bra och enkelt om feminism.
 Apropå feminism? Jag får ibland höra att "du gillar ju läppstift, du kan väl inte vara feminist". eller "jag har sett att du har kjol, du kan väl inte vara feminist".
Du måste ju fått den typen av kommentarer du med? Har du valt att bemöta? Hur? Ibland önskar jag att jag bara kunde skaka på huvudet, le och gå vidare men jag blir alldeles för frustrerad. Precis som "jag är inte rasist men..." känns det ibland som jag talar med en vägg dock. Hade varit intressant att höra hur andra bemöter & hanterar.
"

Svar:

Tack. Jävligt bra fråga hörru, och något jag fick fundera länge på. Många aspekter, osv, etc.

Man blir liksom inte mer Girly Girl än jag, det är nästan parodiskt, men kommentaren jag får ibland när fölk träffar mig på riktigt och snicksnackat lite är:
"Gud, du är ju ... som en MAN i sättet."
(Hej Aftonbladet & DN.)

Jag tror jag bloggade en gång att jag klär mig 80% för min make. Det är inte sant, inte som man tror kanske, jag klär och fixar mig som jag vill vara, för då mår jag bäst och är bäst på att jobba, vara förälder och partner och medborgare osv.
Smink: Älskart. Får renare hy av bra smink än om jag inte sminkar mig. Oren hy tycker jag gör ont + klär inte mig. 
Raka armhålorna + benen: Föredrar den känslan helt enkelt. Samt upplever att jag svettas mindre under armarna när jag är rakad, och det är den känslan jag tycker mer om.
(Sedan kan jag tycka att orakat är snyggt, alas ej på mig.)
Mycket av detta handlar alltså om bekvämlighet.
Klädstil: Jag tycker att jag är apsnyggast och bekvämast i klänningar.

Sammanfattning: Jag ser smink, rakat, klänningar och kjolar, samt vissa färger som mode-val och personliga uttryckssätt, inte indikationer på att jag är förtryckt, eller som att jag är anhängare av, eller offer för, sunkiga ideal.
Så ser jag det, och då är det min sanning. Eller?

En sorgsen (?), praktisk (?) aspekt:

När jag är fixad på traditionellt kvinnligt vis blir jag mycket mer synlig än när jag inte är det. Synlig för män, kvinnor och HBTQ-personer, det spelar ingen roll. Bilar bromsar in vid övergångsställen, jag får rabatt i affärer, fölk är trevligare, jag blir serverad snabbt i baren.
Och jag personligen gillar att vara synlig. Och mitt uppfixade modeval är Girly Girl. Och då anses jag "fin".
Gäller detta för alla kön; när de är extra fixade på sitt eget vis alltså, eller bara mig, eller bara kvinnor? Går det ens att avgöra? Är pudelns kärna: Är det viktigt att vara fin? Att känna sig fin? Att anses fin? Eller är 'finhet' bara glasyren på tårtan, eller å andra sidan som att plantera tulpaner runt Tjernobyl (om man är en jävligt dum person alltså)?

Vänligen diskutera i grupper.





Dagens icke-glosa:

"Träningsvärk".

Ingen aning om vad det heter på engelska.
Har aldrig behövt använda det ordet, hoppas aldrig jag behöver göra det heller.

Eller som Bruna Doktorn säger, typ:
"Planen är ju liksom inte att bli äldst på demensboendet."

söndagen den 16:e februari 2014

lördagen den 15:e februari 2014

Feminist-enkät.

Författaren Lisa Bjärbo slänger ut kroken, jag nappar.

1. Det här är feminism för mig…
En ideologi som strävar efter att definera, grundlägga och försvara politisk, social och ekonomisk jämlikhet för kvinnor.
2. Det här är feminism inte för mig…

Eh ... för mig är det samma sak att säga "jag är inte feminist" som att säga "jag är rasist".
3. Jag började kalla mig feminist när jag var…

Minns ej. Kanske när jag började vuxenstudera, runt 1998? Växte sig starkare under univeritetstiden 2000. Så jävla många dumma självförhärligande killar. Fast fröet grodde redan under mina första sommarjobb och mitt första fasta heltidsjobb på Stadium. Fy fan.
4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…

Vet ej, minns inte så långt tillbaka.

5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
"Men män hade det minsann också kämpigt, och många hade ingen rösträtt på 1800-talet!" - Från 60+gamla gubbar.
6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

Ingenting. Skulle vara jävligt mycket mer pinsamt och ångestfyllt att inte vara.
7. Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder
Kan omöjligt säga fem. Typ varenda kvinna som kom före mig.
8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Oj. Utbildning och sjukvård i utvecklingsländer. Förlossningsvård. Fri abort. Typ samma sak alltihop?
9. Så syns feminismen i min vardag
Jag jobbar som författare och en av mina (inte så dolda?) agendor är att skriva så att både kvinnor och män vill läsa, om flickor och kvinnor i 'starring roles'; som såväl hjältar, bovar och ibland offer. Männen i mina verk får gärna vara kuttersmycken och sidekicks. Predikar ofta för mina medföräldrar och -barn i skolan att det inte finns "pojklekar" och "flicklekar", eller "pojkkläder" eller "flickkläder" - bara BARN-kläder. På min sons första förskola röt en pedagog åt en tvåårig pojke som grät: "Don't be such a GIRL." Sonen går inte där längre. På min dotters första förskola klädde hon ut sig i en läkarklädsel och alla kallade henne "Sister Greta". Hon rättade dem, 1,5 år gammal: "No, no, no, I am DOCTOR Greta."
10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism
Pass, vet inte. Läser allt och identifierar mig oftare med manliga karaktärer än kvinnliga. Är det feminsitiskt?

fredagen den 14:e februari 2014

Barn har så jävla dålig smak

- och jag älskar det!

Våra cupcakes sålde slut först av alla, för 8 kr styck.

Och jag fick bästa Valentines-pressien av E:
12 flarror cava (nu 11).
P g av att man får en bra rabatt om man köper ett dussin.

/He knows me so well.

torsdagen den 13:e februari 2014

Valentine's Day bake sale i skolan imorrn.

















Superäckliga ser dom ut.
The kids are gonna love'm.

onsdagen den 12:e februari 2014

Ett stort tabu

i min bransch är att säga:
"Mina egna barn ääälskar mina verk!"

Öh, ja, givetvis gör de det. Det är ju dina f*cking barn.

Men ändå.
Lilla G vill googla mig, så det gör vi.
Hon hittar denna gamla fyrkantiga bild, ett promo-vykort jag gjorde för några år sedan.
"Oh, mamma, I love it, I want to see the movie!"
(Smart tjej, hon fick extra banan med vaniljsås ["puddin'"] bara för det.)


Hur könad är man,

så här 40 år senare?

Alltså, när man växte upp på min tid?

Föräldrar gör ju sin grej, och släkt, kompisar, skola, samhället sin grej. 

Jag har ju inget att jämföra med.

Men here goes:
Modet, vanorna.

Mamma ogillade volanger och rysh-pysch, madicken-klänningar och långt hår ända ner på stjärten.
Mycket möjligt att hon var inspirerad av Svensk Damtidning och Grace Kellys små Monaco-prinsessor Caroline och Stephanie, som var kortklippta och hade sportiga plagg.
När jag gick på barngympa fick jag böna och be för en rosa gympadräkt med liten kjol, mamma ville att jag skulle ha marinblå unisex. Hon var anti-Barbie. Smink såg jag aldrig. Ändå sminkade jag mig själv med tuschpennor.
I vissa perioder var mamma hemmafru.

Detta hände:
Jag blev en krusidullflicka. Är så än idag.
Jag har aldrig varit hemmafru, och vill aldrig bli.

Jaha, vad ska vi prata om härnäst?







Tappa extrakilon

med bara händerna basunerar en kvällstidning.

Är det bara jag och min störda fantasi som tänker "Coolt - fölk kan alltså onanera bort fläsket!"

tisdagen den 11:e februari 2014

Mycket att rapportera

har jag tyvärr inte.

Fortfarande darrig efter feberhelvetet, mer saltsugen än någonsin, och har så smått börjat jobba igen.

Tänker mycket på feminismen och vilken jäääävla resa jag gått igenom där. Alltså, hur det var på svenska arbetsplatser under tidigt (och sent!) 1990-tal, nä du skulle nog inte tro mig om jag berättade de värsta grejerna.

Ändå har jag träffat långt fler bra än dåliga manliga medarbetare, älskare, kollegor, släktingar, skolkamrater, chefer, kompisar, lärare, undersåtar och pojkvänner.

Men de dåliga - satan helvete. Som sagt, du skulle nog inte tro mig om jag berättade.

lördagen den 8:e februari 2014

Herreys, alltså.

Nu barn, nu ska tant berätta.

På MIN tid, då var det väldigt lite glitter och glamour och shomanship på SVT.
Det var i princip bara Melodifestivalen som levererade.
Detta var långt före Bagen, och Listan, och Nöjesmaskinen (glömmer aldrig måndagen efter A-Has framträdande, när klassens blygaste tjej [ej jag] fann sin röst under engelskalektionen och förklarade att hennes livs dröm var att resa till Norge och träffa A-Ha).

När Herreys vunnit stod vi alla, killar som tjejer, på den grusiga vändplanen utanför skolan och kokade och bubblade i vår kollektiva kärlek till dessa artister. Någon lyxis hade videobandspelare och hade spelat in skiten, och lärt sig dansen. Vi andra fick bara memorera, så gott vi kunde.

(Jag tycker fortfarande att Diggo-Loo är en vansinnigt bra schlagerlåt. Jamen hallå, pojkband, synkroniserad dans, syskon-stämsång, blåssektion, nerver, vilja, GÖLLIGT.)

Cirka 15 år senare, när jag var 20-nånting, pluggade min vän J konst i Göteborg, och en dag berättade hon att hon sett Per Herrey på en kvällsbuss. Han jobbade då som personlig assistent (tror jag), och deras blickar möttes helt kort, och hon blev alldeles spak.

Ungefär 25 år efter vinsten mötte även jag Per Herreys blick på något tåg, och jag vill understryka att det inte var på något slemmigt sätt, men även jag blev helt pirrig. Per Herrey! Han var aldrig ens någons favvo, men ändå. Jag tror det kallas DET.

Jag kan inte förklara det för någon som inte var med på den tiden, så att hen förstår.
Men om du var med då, ja då fattar du precis vad jag menar.





Födelsedagsmånad.



fredagen den 7:e februari 2014

Nu jävlar.


























Det är den känslan jag behöver, den jag kan luta mig mot. Den enda.

Spelar ingen större roll vad det handlar om, att skriva en bok, att föda ett barn, klara en tenta, att köpa ett hus, att få det jag vill av en förhandling, ändra något, att påverka något, något så patetiskt som att äga en fucking utsåld klänning jag velat ha länge, hur som helst.

Det är den känslan jag måste ha för att det ska gå, för att något ska funka över huvud taget. Sa hon och fick äntligen tummen ur lyxröven och skrev en kvarts roman på en kväll, och ropade hem en eftertraktad trasa.

Det är förstås en efterkonstruktion, självklart är det det, jag tror inte på magiskt tänkande eller inre styrka eller brujería, lika lite som jag tror på allt annat. Hade det fungerat om jag levt som ett djur i en krigszon, om det enda jag önskade och tänkte 'nu jävlar' om var att mina barn skulle få leva väl? Självklart inte. Och det är givetvis därför vi alla måste spy på pajjiga flum-uttalanden som: "Ju mer man vill något, desto mer kommer universum att samverka så att det blir så."






onsdagen den 5:e februari 2014

En man och hans avsky.

Min man avskyr ägg. Det beror på något som hände när han var liten.*

Jag gillar ägg.
Sättet han behandlar allt äggrelaterat i vårt hem är som jag tänker mig en förfärad medberoende.
Han diskar visserligen min äggskärare, men så slarvigt det bara går. Dänger sedan iväg den att torka på absolut sämsta platsen.
Äggkopparna knuffar han in på konstiga ställen, huller om buller. Äggkastrullen diskar han inte ens ordentligt, sköljer bara ur den så att det blir beläggning på insidan, så att jag ska se det, så att jag ska straffas.

Hela hans attityd skriker:
'Ja, jag understår mig att röra vid dina attiraljer, men inte mer än så! Jag har accepterat ditt bruk, men jag kommer aldrig att respektera det.'



*) Prematur i USA, tidigt 70-tal, amningen gick åt skogen och ersättning existerade ej då, så han fick vackert överleva på komjölk, mosad banan och äggröra från vecka 2.
Konsekvenserna av detta blev inte allvarligare än att hans första ord var "INTE MER"
(och han menade det).
Människan är en råtta, som sagt. En kackerlacka. Ett virus.

måndagen den 3:e februari 2014

Helgen som försvann.

Har sovit, sovit, sovit. Och drömt trippy dreams.
Vaknade kl 17:15 igår, huset var tomt, very spooky.

Och enligt NHS-hemsidan har man absolut influensa om man har över 38 grader i mer än två dagar.

Men nu går det uppåt, nu j*vlar är jag på rätt väg!

Snart kanske jag t om bloggar nåt vettigt - den som lever får se.

lördagen den 1:e februari 2014

Dagens googling:

"Ekorrarna äter upp mina tulpanknoppar!"

Dagens svar:
(I shit thee not)

"Gör en blandning av ditt eget piss, avklippta könshår, en cigarrfimp, öl, malkulor och peppar i vatten. Låt dra över natten. Vattna rikligt över din odling."

Eh ... jag tror just att begreppet 'lady garden' fick en ny innebörd. Och jag frågar mig: Hur viktigt är det att ha tulpaner i täppan ijenklien? Ekorrar är ju rätt söta, och ovanstående behandling är dels ganska arbetsintensiv, och dels något jag kanske tenderar att spara till mina vänner i viken med allra mest ... ö ... pikant smak.

Dagens dagens.






















Äkta institutions-style. Outsider art. Högstadiekonst.
Ångestkonst i sin kanske renaste form.

Skevt och mardrömslikt och bara ... fel, fast någon (läs: jag) försökte göra så fiiint.

fredagen den 31:e januari 2014

Febertopparna

kommer och går.
Svettas, dyngsur. Fresh, fresh, fresh.

Det är influensa helt klart, och jag är jäääävligt bitter på att jag inte tog sprutan.
Samt bitter på att jag sitter här och sjukbloggar, för det finns fan inget tråkigare att läsa (jo, det skulle vara om folks fucking drömmar möjligen).

Trevlig helg!

Ha ha ha. Nämen, varför inte?

Spexiga bröllopsbilder från Ryssland.

De ryssar jag känner har sin egen humor, helt klart. (Och nu generaliserar jag förstås inte alls ... ; )

Rysshumor exempel 1)
Ett gosedjur med galna ögon och en cigarett i munnen. Å, viljen gränslös munterhet det djuret skapade på kontoret.

Rysshumor exempel 2)
En sketch där grova män dansade omkring i rosa ballerinakjolar. Ryssen i fråga sa: "Jag kan inte förklara varför det är så roligt, det bara ÄR det", och fnissade hysteriskt tills tårarna kom.

torsdagen den 30:e januari 2014

Jag är stolt över att presentera:






















Nya Villa Månskugga-boken som kommer i sommar!

En av två (hoppas jag) böcker jag kommer ut med i år.

Nästa år blir det ... få se nu ... fyra, eller kanske rent av fem böcker! Om jag får som jag vill alltså. Och om jag blir frisk nån himla gång.

Tack DN






















för dagens ljusglimt!

(Recensionen kom redan i december, men det hade jag missat.)

39 grader i vargtimman.

Det låter inte så mycket, men det är inte kul alltså. Stackars lilla G låg tätt intill och skrällhostade, och plockade mig på ryggen, och fick typ ta hand om mig.

"Skakar du mamma? Bre på dig en filt också."

Melankolisk och jävlig blir man också. Usch.
Och väldigt tacksam över att man inte är krasslig jämt.