fredag 18 juli 2014

Jag är inte bara en dårmagnet,

jag är en djurmagnet också.

Allså, det antalet bortflugna undulater, psykotiska harar och skabbiga katter som sökt sig till mig ...
Man skulle nästan kunna tro att jag är djurvän eller nåt.

Härom kvällen kom så en brevduva och knödde sig in i täppan. Racing pigeon, eller vad det nu heter.

Vi trodde först den var aggro och försöke köra bort, men den ville visst bara ha skydd från alla vilda dår-fåglar, och det kan jag faktiskt förstå.

Då såg vi de fem datorskrivna banden i olika färger runt benen. Och jag blev lite blödig och tänkte på hur brevduvorna hjälpte de allierade under andra världskriget, och fick speciell medalj som djur-ras, och allt det där.

Sedan lekte den med barnen. På riktigt, lekte tafatt. Inte ett skit rädd, ville gosa, typ LOG ju mer de tjöt. Frågade E med blicken om den fick gå in i huset, han sa nej strängt, duvan ryckte på axlarna och gick tillbaka till att leka med ongarna.
 Och så googlade vi i lite halvpanik - vad gör man om en brevduva rastar i ens täppa?

Svar:
Man kollar tydligen om den verkar skadad (svar nej).
Man ger den vatten (check).
Man ger den ABSOLUT inte bröd (oops, för sent, men det ville den inte ha).
Man erbjuder nötter och ev fågelfrö (check, men det ville den inte ha).

Om den inte flugit iväg efter 48 timmar försöker man kolla ägarens namn på en av remsorna runt benet (behövdes ej, den flög iväg efter 4 timmar).

Det stod dock inget om varmkorv.
Lilla F gav duvan varmkorvsmulor i ett obevakat ögonblick.
Det tyckte duvan om.




  

fredag 11 juli 2014

Förbereder ett föredrag

jag ska hålla senare i veckan för en skrivargrupp i kvarteret.

Och jag har så satans roligt. Tänk att få babbla om sin stora passion i livet i nån timma, inför (förhoppningsvis) intresserade. Få komma UUUT, dra på sig en top som inte avslöjar alltför mycket svettfläckar, kanske rent av ett halsband?

Skulle så gärna vilja göra mer sånt.





torsdag 10 juli 2014

Tänk om man kunde hyra in

en liten gubbe som stod och petade surt på en med en pinne, och väste "Öka, ÖKA!"

lördag 5 juli 2014

Ett pinsamt erkännande:

Jag har inte sett Stefan Jarls så kallade mods-trilogi.

Men snart så.



fredag 4 juli 2014

Käkar smultron

från täppan och grunnar på femåringens första betyg (!).
Kunde vara bättre, kunde vara J*VLIGT mycket sämre. Har fått vissa indikationer varåt det barkat under vårterminen, men det blev bättre än väntat.

Jobbet går inget vidare. Men när tyckte jag någonsin själv att jag skrev okej prosa?
Nä, just det, aldrig.

Eller ... typ ... ofta?

Den där sinnesrubbade Jekyll & Hyde-kombon av lågt självförtroende och grandios självbild.

Analyze that.







torsdag 3 juli 2014

måndag 30 juni 2014

Du är vad du äter

säger dom.

I så fall är jag helt otroligt j*vla läcker.


söndag 29 juni 2014

torsdag 26 juni 2014

Idé, stil och den o så viktiga strukturen - så skriver jag.

Kul att Simonas inlägg om redigering på egen hand (som jag länkade till nedan) fick sånt genomslag. Flera författarkollegor har tydligen givit sin syn, och jag kan bara hålla med: Det finns ingen succémall, men romanbyggandet (för mig) vinner på att ha en karta av något slag, eller i alla fall illusionen av en karta.

För det är ju så gränslöst. Man kan göra precis vad som helst; bara det funkar. Så en viss avgränsning är A och O i mitt fall.

Jag brukar använda denna som min riktlinje eller checklista (klicka för större). Det är inte min lag, men det hjälper mig att staka ut på ett ungefär hur många sidor av ca 250 som jag bör spendera på de olika faserna i huvudpersonens "resa".








Men det börjar inte så för mig. Snarare med en person, eller två, och en situation, och en magkänsla för att detta är så pass intressant för mig själv att jag vill spendera tid med att brodera ut till en bok. 
Man tillbringar en ohygglig massa tid ensam med sin berättelse och sina rollfigurer, så det gäller att man är intresserad själv.

Stil? Gestaltning? Ja vad faan, ibland flyter det, ofta inte. Men så här tänker jag:
De är alltför lätt att bara referera till en händelse i stället för att beskriva den som en teaterscen. Med en teaterscen menar jag att läsaren/publiken kan se allt; hur folk rör sig, vem som kommer in och ut, vad alla säger (och tänker, eller vad någon tänker, beroende på vilken berättarform skribenten valt).
En vän bad mig förklara just det tänket (ie 'show don't tell') mer i detalj, med exempel. Jag tog hennes dåvarande projekt som utgångspunkt. Lite så här: En viktig rollfigur framstod ofta som en skitstövel , men hade egentligen ett hjärta av guld. Det funkar då inte att skriva: "Peter var ofta en skitstövel men hade ibland ett hjärta av guld." Min kompis skulle i stället behöva omvandla detta i scener, en scen kan förslagsvis vara att Peter behandlar sina anställda stroppigt, men när en av dem får missfall på ett superviktigt möte på en superviktig dag för företaget är han - jättesnäll. Och skiter i det "viktiga jobbet". Eller/och han är en ointresserad pappa, men när ett av barnen blir mobbat eller åker fast för snatteri rycker han ut med buller och bång och är värsta kloka Bill Cosby. Eller/och: Han är en jävul mot sin värsta konkurrent men senare på dagen supertrevlig mot städerskan/slitna servitrisen.
Ja du fattar.
Eller: En annan viktig rollfigur hade en pappa som var notoriskt otrogen/flirtig. Skriv då inte: "Maries pappa var notoriskt otrogen och flirtig under hennes uppväxt." Omvandla i en scen om det är viktigt, OK? Beskriv i stället en fest när Marie var sju år och studerade sin pappas framfart med damerna.

Ens egen språkstil kommer på köpet då.

Men, som någon sa, ibland är det faktiskt OK att någon bara går över en gata. ALLT måste inte gestaltas. Dock viktiga/intressanta saker, känner jag.





tisdag 24 juni 2014

Hur redigerar man sitt manus på egen hand?

Alltså, innan man fått sin första bok antagen?
MÅSTELÄSNING från Simona.

(Jag hade tur och fick hjälp av en agent. Annars hade jag nog valt en privat skrivarcoach/lektör. Slängt lite pengar på min "bebis" helt enkelt.)



måndag 23 juni 2014

Skrivkramp är för amatörer

var det nån som sa. I så fall är jag en stor fet jävla amatör just nu.

lördag 21 juni 2014

Det är förfärligt svårt

att inte blogga om ongarna. Alla gulliga bilder, alla tokroliga saker de gör och säger just nu.
Men jag låter bli.

Jag kommer inte till Bokmässan i september. Det känns både bra och lite underligt, men mest bra. Har så mycket att jobba med inför 2015-utgivningen. Ska ha ett prat med en skrivargrupp i kvarteret i juli, ser mycket fram emot det. Har frågat om deras önske-ämnen, och de är:

1) Varför refuserar förlagen: De vanligaste orsakerna.

och

2) Hur skriver man ett kick-ass-slut på sitt manus?

Det kommer att bli livliga och givande diskussioner om jag känner värden och skrivargruppen i fråga rätt. Ettan är i alla fall tämligen lätt att svara på eftersom jag alltid tjatar på mina förläggare om svaren på det: Självbiografier refuseras som regel. Samt manus från uppenbart sinnesrubbade personer (och då menar jag sinnesrubbad-så-att-man-inte-kan-samarbeta snarare än sinnesrubbad-som-folk-är-mest-när-de-törs-släppa-loss).
Samt manus som är i helt fel format (ie t ex en alldeles för lång bilderbok avsedd för 3-6-åringar), alltså; skribenten har inte brytt sig om att researcha vad ett okej omfång är för den tilltänkta genren.
Eller att det helt enkelt inte finns någon gnista; det där svårdefinierade.
Sedan har vi förstås den lilla jobbiga nja-gruppen - där allt egentligen sitter, men något ändå saknas. Ibland kan det vara så enkelt (och trist) som att förlaget har ett annat författarskap på gång i samma stil/med liknande story.
Frågor på detta?

torsdag 19 juni 2014

Jag fick ett mail

som satte sig djupt.
Är jag ute på djupt vatten, mår jag jättedåligt?

Nej, så är det inte. Jag har vanlig hälsosam (?) skrivarångest, och jag tackar för omtanken. Men visst är det så att de senaste fem åren satt spår; jag har betraktat mig själv som ganska overksam men när jag ser till vad jag faktiskt gjort har det varit en nästan manisk produktion.
Av barn, och böcker. Mycket output och inte så mycket input, för att använda en klyscha. 
Men jag är här, jag mår okej, jag är med. Jag gör det jag vill göra. Vissa veckor, öhum, jag menar månader är tyngre än vanligt. Det är okej.

Eller som en av mina snälla förläggare sa: Spelar ingen roll exakt när det blir en ny bok, bara att det blir en.

Och det låter ju bra, och känns fint. Och på samma gång är detta mitt yrke, min inkomst. Jag brottas lite med den grejen. Om jag inte producerar har jag ingen lön. Tidigare har jag upplevt den pressen som peppande och produktiv men just nu en aning förlamande. Men, som en klok kollega sa: Kanske borde du söka ett annat jobb i några år? Är det det du vill?

Nej, det är ju inte det. Jag älskar författaryrket, trots allt, och vill fortsätta. Är så jävla lyckligt lottad som får hålla på med det här.


Eh ... bombgubben i Stockholm

var typ Bruce Willis? Oddsen på den?


tisdag 17 juni 2014

Till fölk som tycker

att di är för långa, för korta, för knubbiga, för ja, vaddå, jag inte vet jag, whatever.

Gör vad du vill, gör det som det är meningen att du ska göra, oavsett hur du ser ut.

Det säger dessa bilder till mig, och till dig.








Ett starkt gråtminne.

Jag minns över huvud taget inte att jag har skrivit mina böcker.

Jag minns knappt barnen som bebisar eller små.

Det kanske starkaste "författar-minnet" jag har var att Snögloben (eller var det Tistelblomman? Jag vet faktiskt inte) var helt klar, redo för tryck, och lilla G var riktigt liten, och lilla F också, och vi bodde i gamla huset och E hade köpt champange, det var högsommar och jag var toksmal (ofrivilligt, men det blev så p g av att sovrummet vi bodde i då hade stora speglar överallt, fy fan, jag var konstant yr), och jag svettades som ett as, och lilla F fick rita i hela mitt ansikte med tuschpennor, och jag höll min lilla tjej som om det vore den första gången som jag riktigt SÅG henne, och vi satt utomhus och spelade den här låten av en slump, och nu gråter jag som en dåre bara jag tänker på det.

Min familj har aldrig ifrågasatt mitt jobb. Aldrig klagat på att jag spenderar oerhört mycket tid ensam, utan dem. De tycker att jag är coolast i världen. Hoppas det håller i sig.

Försöker klura ut

hur man bakar in en gif på bloggy. Tar mer än 20 sek att fatta. Ger upp.
Orka. ORKA.

fredag 13 juni 2014

Dagens terapi:






















Sverigedräkt åt min dotter.

torsdag 12 juni 2014

Dagens terapi:

 Cheesy roasted pepper pinwheels.

Blev otippat supergoda. Tänk matigare drinks-snacks. Smörbulle med pizzafyllning typ.

tisdag 10 juni 2014

Prins Philip fyller 93

och en gång förra året körde han och drottningen förbi mig i en bentley. Jag vinkade till lite förvånat, sådär som man gör till en fd granne eller kompis mormor och morfar. Han vinkade som en jäkla galning till mig och log stort. Njöt helt klart av sitt ämbete. Drottning Bettan tittade ner.

Jag är inte rojalist, men efter typ 15 år i UK måste jag säga att jag tycker att brittiska kungahuset verkar rätt sköna. Min frissa hade Kate på besök i sitt barns lågstadieskola härom året, hon var astrevlig enligt uppgift. Det samma har jag hört om Charles och Camilla. Så, som en liten blinkning till andra kungahus, som eventuellt kanske kan ha lite att lära om det roliga och ärliga i att våga blomma ut i och lattja med överklassens skamlösa självberättigande, så tar vi här prins Philips bästa kommentarer:

ON STATE VISITS
'Do you still throw spears at each other?' To Aboriginal leader William Brin during a visit to the Aboriginal Cultural Park in Queensland, 2002.
'You managed not to get eaten then?' To a British student who was trekking in Papua New Guinea, during an official visit in 1998.
ON EUROPE
'I would like to go to Russia very much — although the bastards murdered half my family.' In 1967, when asked if he would like to visit the Soviet Union.
'Damn fool question!' To a BBC journalist at a banquet at the Elysée Palace in Paris after she asked the Queen if she was enjoying her stay.
ON SCOTLAND
'How do you keep the natives off the booze long enough to pass the test?' To a Scottish driving instructor in 1995.
ON CHINA
'Ghastly.' Prince Philip’s opinion of Beijing, during a tour of China in 1986.
'If it has got four legs and it is not a chair, if it has got two wings and it flies but is not an aeroplane, and if it swims and it is not a submarine, the Cantonese will eat it.' To a meeting of the World Wildlife Fund in 1986.
ON MULTI-CULTURAL BRITAIN
'So who’s on drugs here? He looks as if he’s on drugs.' To a 14-year-old member of a Bangladeshi youth club in 2002.
'Are you all one family?' Said to mixed-race dance troupe Diversity at the 2009 Royal Variety Performance.
ON WOMEN
'British women can’t cook.' Endearing himself to the Scottish Women’s Institute in 1961.
'Ah, so this is feminist corner then.' To a group of female Labour MPs at a Buckingham Palace drinks party in 2000.
'When a man opens the car door for his wife, it’s either a new car or a new wife.'
ON CELEBRITY
'What do you gargle with — pebbles?' To Tom Jones, after the Royal Variety Performance, 1969. He later added: 'It is very difficult at all to see how it is possible to become immensely valuable by singing what I think are the most hideous songs.'
'Oh, it’s you that owns that ghastly car, is it? We often see it when driving to Windsor Castle.' To near-neighbour Elton John after hearing that he had sold his Watford FC-themed Aston Martin in 2001.
ON FOOD AND DRINK
'Get me a beer. I don’t care what kind it is, just get me a beer!' On being offered fine Italian wines by Prime Minister Giuliano Amato at a dinner in Rome in 2000.
ON CLASS AND MONEY
'People think there’s a rigid class system here, but dukes have been known to marry chorus girls. Some have even married Americans.' In 2000.
'If you travel as much as we do, you appreciate the improvements in aircraft design of less noise and more comfort, provided you don’t travel in something called economy class, which sounds ghastly.' To the Aircraft Research Association in 2002.
'All money nowadays seems to be produced with a natural homing instinct for the Treasury.' Lamenting the rate of British tax in 1963.
ON ART AND FASHION
'You didn’t design your beard too well, did you? You really must try better with your beard.' To a young fashion designer at Buckingham Palace in 2009.
'It looks like the kind of  thing my daughter would bring back from her school art lessons.' On seeing an exhibition of 'primitive' Ethiopian art in 1965.
ON THE PRESS
'You have mosquitos. I have the Press.' To the matron of a hospital in the Caribbean.

Hur jag tror att jag ser ut


när jag glor på intressanta människor:



























Hur jag faktiskt ser ut:



Nytt omslag






















när Snögloben kommer i pocket i oktober.

Säg fint?

(Ja, jag hade inflytande.
Och ja, jag är medveten om att klänningen ser en gnutta historisk ut. Jag gillar det.

E: "Hmm ... jag tänker bara ... ditt efternamn?
Kunde de inte gjort det liiite större?")

torsdag 5 juni 2014

Jag vet ingenting.

Lick the Tins - Can't Help Falling in Love

Jo, lite vet jag. Att barnen är för jävla sköna och gulliga och roliga. Och jag vill inte blogga om dem mer. De är för stora nu, de kan nästan läsa. De fattar att en bild och text om dem på Internet, den kan alla se.

Och jag vet att jag har ljugit:
Jag har sagt i intervjuer att mina gamla böcker (och deras makalösa mottaganden) inte känns som en kvarnsten runt halsen.
Det var ljug, det är en kvarnsten.
Jag minns inte hur jag skrev de där böckerna.

Att jag, JAG faktiskt skrev dem, och de underbara ord jag fick för det, är ingen tröst för mig idag. Jag försöker börja om. Det går jättedåligt.




 


söndag 1 juni 2014

Operation Uppryckning

sket sig.

Vet inte riktigt vad jag ska säga, inget speciellt har hänt eller så, men jag fixar inte att blogga just nu. Kanske inte på ett bra tag.

Kram,
Amanda

lördag 3 maj 2014

Eld i baken

- skolloven står som spön i backen och jag måste ju för bövelen skriva klart en romaaan (1:a utkastet) och redigera en barnbok, innan 1 juni! Iiiih.

Får ta bloggpaus helt enkelt.

Kram,
Amanda

måndag 28 april 2014

Brevbäraren kom med en underbar present idag.

(Glömmer aldrig när brevbärarn kom medan jag pratade i telefon med en av mina förläggare, och brevbärarn ba': "Hej Amanda, läget, hur mår F & G? Har lite grejer till dig här", och förläggar'n i telefon ba': "Shit Amanda, brevbärarn vet ditt NAMN!?")

Storbritannien, barn. Storbritannien.
Här ger man brevbärar'n en hundring eller så i reda pengar i 'julbonus'. Då blir det så.
(Frissan ger jag 200 kr i dricks, eller nä, 30 spänn till schampo-personen och 80 till frissan, men mer om jag är jäävligt nöjd, som nu senast.)





Sanningen.

Lilla G 3 år, lycklig, halvsovande:

"Å mamma, du luktar lite äckligt. Det luktar som du. Jag älskar den lukten."

(börjar snarka 20 sekunder senare)

"Ibland är shopping det enda roliga

man har i livet, Amanda."





















-Citat från min underbara barnmorska på MVC, genom två kinkiga graviditeter.

Tyvärr går rengnkappan från BhS 'retro boy' för £22 bara upp till 10 år. Femåringen drar 12-14 år, men hey.
Det går i någon månad.
Och äntligen har han samma regnkappa som vår härliga Hedvig!




lördag 26 april 2014

Den kanske otäckaste,

mest mardrömsframkallande, och möjligen bästa TV-film som någonsin gjorts finns nu i sin helhet på youtube. Vet inte om den fungerar i Sverige men jag hoppas det. Conspiracy, 2001, HBO.



Jag såg henne spritt språngande naken

på scen 2001, i The Graduate på The Gielgud Theatre i London. Då var hon strax över samma ålder som jag är i nu.
Och jag har aldrig sett någon mer självlysande, begåvad skådespelare på en teaterscen.

Underbar, underbar. Det stör mig som fan att det inte finns så många bra roller för halvkrassliga kvinnliga 55-plussare. En kanske borde skriva nåt. Någon här som skriver pjäser? Hur gör man? Tips tack.

Bento och eggsperiment.





















Jag stör mig på bento för barn. Bento känns fejk, nåt man bara gör för fotots skull. Helt orealistiskt. Inte fan skulle de minutiöst placerade matsmulorna i form av Pikachu el dyl ligga kvar så efter språngmarschen till skolan i lilla Fs ryggsäck.

Fast äggformar var lite kul att testa, dock meckigare än jag trodde. Här hittade jag bra tips, fast jag kokade mina lite längre, ie som jag brukar (11-12 minuter från att äggen i kallvatten sätts på värmen). Skala varma ägg perfekt är inte heller lätt, men de ska tydligen helst formas varma.

Tror du att ongarna ville äta sina ägg sedan? Svar nej. Och äggfobikern E har aldrig sett så äcklad ut i sitt liv. Men mammi gav äggen ett gott hem.

P.S: Köpte mina egg moulds från Kina på ebay för en tia eller så.

fredag 25 april 2014

Fredagsmys, The British Way,


















tack vare ett nytt manus antaget.

Skål!

onsdag 23 april 2014

Genus schmenus.

Lilla F hajar till lite när jag klär på mig efter duschen.

"Mamma, du har ju nästan lika stora bröst som Tarzan! Och Ariels pappa."



Du publicerade författare vet väl att

du kan söka stipendium varje vårvinter och höst här?

Jag söker alltid. En gång för några år sedan fick jag, ettårigt (HALLELUJA!). Vill minnas att det var 50 000 kr skattefritt.
Det motsvarade typ ett förskott för en antagen roman för mig, och gav därmed extrem sinnesfrid, ett tag. Tror jag producerade två eller tre nya böcker med hjälp av tiden och skrivron (och peppen!) det stipendiet gav mig.

Det är lite meckigt att skicka in blanketten på nätet, men inte så krångligt att det tar en hel arbetsdag i alla fall.











#LäsningSmittar






















Greta läser Snoring Beauty, bilderbok med luckor, av Rachael Mortimer och MAMMA!
(Inte ALLS arrangerat, höhöhö.)
Och här läser Bafta-vinnaren Anna Maxwell Martin boken på BBC, händelsevis samma vecka som Greta föddes. KAN ha sagt det förut.  ; )

Vad läser du?


tisdag 22 april 2014

Adjö, långa fulhåret.






















Kapade 20 cm idag. FY FAAN så skönt!
Första frissabesöket på 6 mån. Måste skärpa mig där (och med allt annat).

P.S: Lilla F fick välja bild i morse, valde denna - likt va.


Tillbaka, typ.

Vi har målat kokta ägg och rullat dom nedför en kulle på skotskt (?) vis, åkt bil, spytt i bil, åkt ännu mer bil. Städat, grillat i spöregn, bråkat och blivit sams, samt längtat tillbaka till föris.

Och det var ändå bara första dagen på påsklovet.

tisdag 15 april 2014

Påsklov.






















Ses igen 22 april.




måndag 14 april 2014

Skynda, boka! Öppet hus på Bonnierförlagen 23 april.

Missa för allt i världen inte! 

Och hälsa mina härliga förläggare och författarkollegor och andra medarbetare från mig.

söndag 13 april 2014

Dagens känsla:






















Margaret och Mary Gibbs, runt 1940.

torsdag 10 april 2014

Grämer mig lite.

2013 började jag tacka nej till saker p g av flirt med utbrändhet/psykisk ohälsa/schleten/you name it.

Det här projektet var jättesvårt att tacka nej till, p g av kommer bli så JUÄVLA COOLT.

Kom ihåg var du hörde det först.

Alltså, den där hunden Romeo.

Som var döende i cancer. Och då gjorde matte en fiiin liten Bucket List, åt honom, och hjälpte honom uppfylla den.

Pedikyr fick han.
Och äta en cheeseburgare, fast han enligt uppgift blev dålig i magen då ("Men det gör ju inte så mycket nu, när han ändå snart ska dö.")

Alltså fy FAAN.
Pedikyr och diarré.

Hon lät alltså inte hundstackar'n ligga?


måndag 7 april 2014

Sugen på lite Svensk Kristen Glam Rock?

Så kan det vara, jag vet, det händer även i de finaste familjer.
Då tar du denna.

P.S: Missa inte omslaget: En pärla! Blåjeans-person med starka kängor (kroppen ser vi inte) står beredd att stampa in skallen på någon typ av stackars dracula/jude/jävul/armenier/all of the above, i ett kaklat våtrum.

Tjatet, tjatet.

Det var ett himla tjat om Surtsey när man gick i mellanstadiet.
Surtsey, Surtsey.
Det är typ det enda jag minns från skolan från den tiden.

Min lärare måste ha haft en sjuhelvetes hang-up, det säger jag bara.

Surtsey, Surtsey, Surtsey.

lördag 5 april 2014

Förstår inte riktigt hur jag har kunnat leva

utan den här bloggen fram tills nu.

P.S: Har drömt om det fulländade påskriset två nätter i rad, fast i mina drömmar hade det även svarta rosetter, och jag var asstressad över att jag inte hade tillräckligt mycket svart sammets- och sidenband hemma.

P.P.S:  När mamma var liten var hon tvungen att sitta blick still på långfredagen och leka ytterst stillsamma lekar. Trots att familjen ej var religiös. Det var seden, helt enkelt. Och på radion spelades det bara sorgemusik. Fancy that.


 




torsdag 3 april 2014

Sanden från Sahara.






















Jo, det har varit disigt i två dagar här. Och jag märker att de intorkade regndropparna på fönstren är lite bösigare än vanligt, kan dock vara pollen (kastanjen grönskar). Inga andningsproblem.

Har gått barbent i två dagar, note to self, måste köpa mer chub-rub-salva för innanlåren (se ovan). Men det är ju ett kärt besvär.

I övrigt: Har skickat in ett nytt råmanus.
Diplom?! Njaä.
Torsdagsbubbel?! Hell yes.

tisdag 1 april 2014

Ditt barns skolas hemsida är en blogg?

Snälla ge oss tips, p g av UK försöker efterlikna Sverige.
Lättare för ledningen att göra uppdateringar, osv.

Du får gärna vara anonym.

Tack på förhand!


Plötsligt händer det,

som jag hinner glömma varenda gång, men som alltid händer. Och som alltid är lika spännande och omtumlande:

Det blir en helt annan bok än jag trodde i början.


måndag 31 mars 2014

Dagens blomskryt!






















Med nyckelpiga.

I övrigt: Rätt lite snack, och rätt mycket hockey.


lördag 29 mars 2014

'Diamond Pig' ångrade sig.






















Ville vara med.

"WHAT? Felix is on your blog, mamma?! All the world can see him, looking COOL?! I want to do that TOO!"

Kanske min bästa pyssel-snilleblixt.






















Masker av papptallrikar.
45 minuters total koncentration, medan mammi tog ett glas gott wine.

Här har vi Captain America.
Lille sidekicken 'Diamond Pig' (en mer superhjälte-aktig och blingad Peppa Pig?) ville inte vara med på bild.


torsdag 27 mars 2014

onsdag 26 mars 2014

Handen på hjärtat:

Att bli författare; att vara och jobba som författare, det har sina mörka stunder.

Det är inte välbetalt.
(Hade kunnat tjäna nästan dubbelt så mycket som chefssekreterare, mitt senaste och bästa jobb i UK, som hjälpte mig att bli författare och illustratör tack vare stöttande arbetsgivare + kunde spara pengar inför de två första åren då jag jobbade heltid men i princip utan inkomst.)

Det är ensamt. 
(Men jag älskar det. Har jobbat med fölk, kunder och i kontorslandskap sedan jag var typ 14. ÄLSKAR att jag är min egen chef nu. Behöver inte säga till nån att jag går på toa. Behöver inte säga till nån att jag har behov att gå på museum en hel dag.)

Det är pressande.
(Jag är kreativ. Jag är smart. Jag vet det. Men handlingar är ju det som räknas, inte skryt eller epitet. Varje dag, varje timma tänker jag: "Jag kanske inte är smart eller kreativ längre? Jag kanske har tappat det?")
Jag är egenföretagare och får inte någon ordentlig pension, föräldraledighet eller vab. Jag jobbar heltid, men drar inte in så mycket som en genomsnittlig heltidstjänst gör. Detta måste tas i beräkning. Ingen gråtfiol för mig, bara ett försök att dela med sig av verkligheten. Som jag och vi har valt.
Privatekonomi och sparande känns just nu som min tvilling-karriär. Spenderar ohyggligt mycket tankeverksamhet på hur jag ska kunna hjälpa mina barn på deras väg ut i vuxenlivet, samt undvika att bli fattigpensionär. Ättestupan känns med ens som en extremt vettig idé.

Och på samma gång: Det är underbart. Författaryrket är underbart.

Skulle inte kunna tänka mig ett annat yrke. (Har testat många andra.) Den kärleken jag får, den uppskattningen. Bekräftelsen. Utloppet. Att läsaren vill vara i min värld. Jag finner det oerhört rörande. Jag tar det på stort allvar, det här. Inte mig själv, mig själv tar jag mycket lätt på, men jobbet är allvar. Första gången i mitt liv jag gladeligen givit ett yrke 100%.  


tisdag 25 mars 2014

Djuren, djuren.

Lilla G har vi kallat 'Naturhäxan' sedan vecka 1.
Djur älskar henne, och vice versa.
Vi har aldrig haft så många skadedjur i (gamla) huset som just efter hennes födelse. Hon försöker pussa spindlar och sniglar.

Förra veckan hade de dagsutflykt till en bondgård med Föris, och lilla G satt i en timma och 'viskade och fnissade med hönsen'. Själv hade jag nog funnit de nyfödda lammen mer intressanta/gulliga, och de spattiga stora pickande hönorna mer avskräckande, om jag var en liten toddler, men hey, lilla G är lilla G.

För egen del känner jag mig ibland som nån typ av hundperson.
Tre gånger i mitt engelska liv har bortsprungna hundar kommit fram till mig och bett om hjälp.
Varje gång har jag frågat "Vill du gå hem? Jaha, men var bor du då, visa mig!" på svenska (?!) och det har funkat bra. Vid varje hus fanns en söndergråten 12-åring som ba':
"Tack snälla, jag är ensam hemma och hunden hoppade ut genom ett öppet fönster!"

En gång i Brighton flög en skabbig liten undulat in genom ett nattöppet sommarfönster. Han var jagad av fiskmåsar och vägrade lämna min skalp. Jag var måttligt road. Sedan stängde jag in honom på kontoret där jag satt och skrev Styggelsen, köpte lite fågelfrö på nattöppna butiken, och satte upp ett tiotal lappar på lyktstolpar på närbelägna gator. Två dagar senare var Benny tillbaka med sin 11-åriga ägare (ägarens storasyster såg en av mina lappar när hon var ute och festade). Undulaten Benny hade flugit 7 km, fågelvägen, innan han hittade mitt fönster.

Förra veckan var jag farligt nära att adoptera en döv och trött 12-årig Bedlington terrier med stort behov av tandvård, eftersom hens ägare fått värsta cancern. E sa blankt nej, med eftertryck. Tur det, kan jag känna idag.

Och lite, lite synd.   

 


Underbara nyheter!

Jag blir så himla glad.

måndag 24 mars 2014

Stoltheten och prestigen.

Har just gått med på att delta i en så kallad Pub Quiz med några andra föräldrar, i skolans regi.

Jag är nervös.
En gång i tiden var min allmänbildning min superpower (Sydamerikas huvudstäder? Romerska gudar? Berömda uppfinnare? Ingen match).

Testade till och med till Jeopardy under högskoletiden, och gick vidare till näst sista ronden (ej sista dock, det var två gamla militärgubbar och en kemisnubbe som fick vara med i TV). Men jag sopade mattan med t ex min gamla körledare och åtskilliga lärare från högskolan. Det var på den tiden frågorna var riktigt svåra, och Malte (vem minns Malte, utom pappa och jag?) åkte runt på diverse stadshotell och castade.

Underhållning var mitt hemliga vapen. Kalenderbitarna visste inte namnet på filmen som utspelades på en båt, med Nicole Kidman och Sam Neill. Eller namnet på Carola Häggkvists son.

Men nu alltså, stundande engelsk Pub Quiz.
Och jag har glömt allt.
Inklusive mitt förstfödda barns födelseår.

Men jag har i alla fall kommit på bästa namnet på vårt frågesports-lag:
The Agatha Quizties.

söndag 23 mars 2014

Favvo-intervju i repris.

Här.

Och: Dagens ytligt. Blev just jävligt tänd på lugg + redig blondering igen.

lördag 22 mars 2014

Skämsrummet börjar shejpa upp sig.

















Ie Es sovrum. Skräprummet. Dumpningsrummet.
Rummet som varit fullpackat med flyttlådor i ... 1,5 år nu.

Det sköna är att det faktiskt finns plats för allt vi vill behålla.
Kläder, linne, konstnärsmaterial och böcker, mest.

Det jobbiga är att skärskåda varenda grej; spara, slänga, ge bort?
Och så dessa underkategorier i ge-bort-högen:
Vilka känner vi som har nyfödda?
Vilka känner vi som har 4-åriga pöjkar/flickor med lilla Fs smak? (Lilla G delar ej hans förtjusning i jeansshorts och Hawaii-skjortor.)

Vilka känner vi som skulle uppskatta 10 olika gro-bags i diverse tjocklek och storlekar? (Våra ongar älskade att sova i gro-bags p g av inga sparkat-av-mig-täcket-trauman. Den största/längsta gro-bagen som lilla F slutade använda i fjol skulle typ jag kunna sova i.)

För att inte tala om all nostalgi över de mest älskade, söndertvättade babykläderna.
Men, jag kollar på tv-program om hoarders för att få inspiration, och gör mig duktigt av med det mesta.

fredag 21 mars 2014

All work, no blögg.

Skickade stolp-synopsis till kär vän och kollega för påseende.
Svettades som en sprinkler.
Fick bra och nyttig respons.

Sakta men säkert tillhör inte manus bara mig längre.

Nämen om man skulle ta och skriva lite mer.

Trevlig helg!


torsdag 20 mars 2014

Blomman för dagen.























Och skrivtanken för dagen:

Nu har jag skrivit slutet på min nya roman.
Det blev inte bra.
Jag gestaltar inte det som händer, det är mer som ett referat, nästan bara så att jag själv ska komma ihåg grundtankarna, känslorna. En ordskiss, liksom.

Men: MEN.
Jag är nöjd ändå.
För dålig text kan man ändra och fixa till.
Text som inte ens finns kan man inte fixa till.

Men obehagligt är det, det går inte att komma ifrån. Jag skulle så gärna önska att det blev bra prosa på första försöket, men det händer tyvärr inte så ofta. Då gäller det att inte tappa sugen.




måndag 17 mars 2014

Vissa saker är tråkigare
























































att shoppa än andra.

Tråkiga:
Bensin. Mensskydd. (Nej jag kan tyvärr inte använda menskopp p g av bor i UK där de flesta offentliga toaletter inte har handfat inne på själva toan. Blir ett himla kladdande och köande va.) Barnskor, när man just köpt nya dyra barnskor som blev urväxta på fyra veckor. Blomjord. Grillkol. Barnvagn. Lusmedel. Värmepanna. Strumpbyxor.

Men! När man inser att man faktiskt måste, MÅSTE köpa en ny rosa partyväska till de 1,5 mingel-cocktailpartys man går på per år (p g av att man märkt att den snygga silvriga avlånga faktiskt ser ut som en gammal köksrulle).

Då, min vän, då är det roligt att shoppa.

Kan någon säga en bra grej,

en enda bra grej med sommartid? Ställa om klockorna och allt det där?

Jag hatar skiten. Kan man inte bara vägra? People power, osv, etc.

P.S: När vi ändå är igång: Giftkampanj mot alla dessa vrålande kåta småfåglar som drar igång runt 5-snåret på morgonen? Någon?


söndag 16 mars 2014

Värmen kom tillbaka,















och med den utekvällarna, och jobb i täppan, och bloggtystnad.

Gjorde två stora dansföreställlningar med barnen på Riktig Teater i lördags (phu), med riktig scenbelysning och rökmaskiner och coola snälla tonåringar och hela skiten, ongarna mina har varit liksom bakis från adrenalinpåslaget hela söndagen.

"Mamma, det var den bästa dagen nånsin, vi måste vara med i fler shower!"

tisdag 11 mars 2014

Tjoho, tra-la-laa,

måste tjacka ny värmepanna, 30 000 kr inkl arbete, lyssna nu barn:

Som husägare måste man ha en viss buffert på banken, okej?




Dagens skämmiga insikt:

Skulle hellre ge mig på att flyga ett privatplan till Spanien än att köra bil tvärs igenom Oxford.
Helt sant.

Hatar att köra bil här. Hatar't.
Det är så jävla aggressivt här, och trångt, och vänstertrafik, och massa oskrivna regler. Bara vet att det skulle bli plåt- och personskador, samt stressnivåer med kraft att utlösa sjukdom.

Från ett jämställdhetsperspektiv upplever jag detta som ett av mina största nederlag.
Alltså, när lilla F såg en annan morsa köra bil och bara:
"Va?! Kan KVINNOR köra bil?!"

Fy faan.

måndag 10 mars 2014

Innan jag fick baaarn

var jag en sån där förnumstig jävel som ba:

"Nämen barn ska väl äta samma mat som dom vuxna, passar det inte så blir det inget annat, herregud såna där frysta potatiskroketter med glada ansikten på är det sjukaste jag VET."




Och nu står man här. Och fixar "flamingokorvar".


Kolla min nya fina sminkväska!








Fast bara i väntan på denna:

söndag 9 mars 2014

Dagens skryt + exploatering

















av oskyldigt barn!

Två timmar efteråt hade vi årets första grillfest i täppan.

/Jag sa ju att det var skryt.

fredag 7 mars 2014

Någon fick feeling

















och ville bygga en roman-plott medelst post-it-lappar, precis som mamma.

Måste säga att jag gillar treåringens dramatiska, tydliga 'catalyst event'.
(Men jag är ju partisk va.)

Eller som femåringen förklarade för lillasyster:
"Greta, alla mamma-books [=spännande storys, han tror att alla mammor skriver spänningsromaner] are the same: A bad guy or lady pretends to be nice, but isn't nice! They fight. The hero girl wins. The end."



Därför är vi feminister,

läs HÄR.

(Malin svarar bäst förstås, no shit Sherlock.)

Trevlig helg go' vänner.